Blake – visionär målare och diktare

William Blake (1757-1827) växte upp i London där han också levde merparten av sitt liv. Han ville bli målare och utbildade sig inom teckning och gravyr samt var under en tid elev på Royal Academy of Arts. Hans måleri var dock oförenligt med tidens rådande principer och likaså skulle hans diktande vara det. William Blake blev ännu en stor konstnär som gick sin samtid obemärkt förbi, men som under kommande generationer har ”upptäckts” och uppvärderats.

Det finns en mystisk spiritualism med bibliska inslag hos Blakes texter och hans målningar uppvisar motiv bortom denna värld. Detta har ofta gett honom epitet som en visionär konstnär. Det märkvärdiga med Blakes verk var också hur de tillverkades och presenterades: hans dikter var graverade på plåtar tillsammans med illustrationer. Blake tryckte själv plåtarna med viss assistans från sin hustru Catherine.

Det är omtalat att Blake ska ha sett syner, vilket skedde redan i barndomen. Detta återspeglas i hans verk och i hans uttalade estetik framkommer också att han satte fantasin högre än förnuftet, konsten före vetenskapen. Han proklamerar i en av sina dikter:

Här har jag, i böcker gjorda av metall
ensam skrivit visdomens hemligheter,
den mörka begrundans hemligheter,
efter kamp och svåra strider
med fruktansvärda, synfödda monster1

Även om Blake levde med sin hustru till sin död var han ändå sinnebilden av det ensamma geniet och inordnade sig därmed i de tidiga romantiska strömningarnas ideal. Hans texter undflyr ofta vanliga versmått och de är ibland lika mycket filosofiska traktat som diktsviter. Hans extatiska utgjutelser som ”allting som lever är heligt”2 tillsammans med &-tecknet han använde för att spara plats på plåtarna skulle några århundraden senare nå poeter som Allen Ginsberg.

Vid sidan om de extatiska och filosofiskt betonade dikterna samlades Oskuldens sånger (Songs of Innocence) respektive Erfarenhetens sånger (Songs of Experience) i en utgåva 1794. Dessa dikter hade en betydligt mer formel struktur och ett tonläge som ibland anknöt till visan. I dessa verk framställs först barndomens ljuva tid med lek och jubel som sedan växlar till ett liv där erfarenhets skuggor gjort sig gällande.

I Erfarenhetens sånger kunde det låta ödesdigert som i dikten ”Den sjuka rosen”:

O ros, du är sjuk.
Ty en osynlig mask,
som virvlar i vinden
en ovädersnatt,

har nått fram till din bädd
av skirhet och rus.
Av hans hemliga lust
förmörkas ditt ljus.3

William Blake dog fattig i London 1827. Han var dock början på en lång tradition av stora romantiska diktare som skrev på engelska språket, dit bland annat William Wordsworth, Lord Byron och John Keats hör (mer om dessa i sektionen 1800-tal).

Nästa avsnitt ur 1700-tal: Goethe – tysk nationalskald

Noter

1. Översättning av Jonas Ellerström.
2. Ibid.
3. Översättning av Erik Blomberg.