Giovanni Boccaccio och den realistiska novellen

Det är osäkert om Giovanni Boccaccio (1313-1375) föddes i Certaldo eller Florens, men man vet att han var ett utomäktenskapligt barn. Efter faderns vilja började han sin yrkesbana inom bankväsendet, men vantrivdes och övergick till juridik. Det var dock endast inför skrivandet Boccaccio kände riktig entusiasm. Hans produktion blev diger och han skrev både på italienska och på latin. Det är emellertid ett specifikt verk som levt vidare och bevarat Boccaccios namn i litteraturhistorien. Verket är Decamerone som han ska ha skrivit någon gång omkring 1350 och som uppvisar ett mycket tidigt exempel på en novellsamling.

Decamerone berättar inledningsvis om tio ungdomar som flytt det pesthärjade Florens ut på landet – det bestäms att envar under tio dygn ska berätta en historia. Dessa historier som inalles blir 100 stycken har formen av noveller. De är i de flesta fall relativt korta och avslutas ofta med en vändning eller komisk poäng.

Om jämförelsen görs med Beowulf, Nibelungensången eller Rolandssången (se Medeltida diktepos) finns en märkbar skillnad i den realistiska framställningen; märkbar är också avsikten att underhålla snarare än viljan att skapa något storslaget. Att Decamerone skulle räknas som hans viktigaste verk var med andra ord knappast något Boccaccio förväntade sig.

Berättelserna i Decamerone viker inte undan från sexuella ämnen utan snarare tvärtom används dessa som kittlande och roande ingredienser. Vidare har berättelserna ofta en moralisk halt, men de är sällan i form av kristen fromhet – kristendomen får i stället utstå återkommande löje. Prästernas liv beskrivs som ”skurkaktiga och smutsiga” och i en satirisk passage berättas det hur en man vid namn Gioannotto försöker övertala en annan man att bli kristen, fast då den andra meddelar sin avsikt att besöka Rom för att iaktta kardinalernas vandel på nära håll blir Gioannotto försträckt inför vad denne kan komma att upptäcka och försöker förmå honom att avstå resan.

Av de berättelser som Decamerone rymmer är bara en del skapade direkt från Boccaccios fantasi medan majoriteten var sådant han stöpt om från andra källor.1

Nästa avsnitt ur Medeltiden: François Villon – brottsling och poet

Noter

1. Paul Enoksson, Decamerone Del I, 2007, s11 f.