Lev Tolstoj – världsberömd rysk författare

En anledning varför man än idag läser de ryska författarna Tolstoj, Dostojevskij och Tjechov är att de är sysselsatta med eviga frågor. Särskilt Lev Tolstoj1 (1828-1910) ägnade litet intresse åt samtidens politiska liv och tankeströmningar medan han i stället läste Rousseau och andra 1700-talsförfattare.

Han skulle uppfattas som sin tids allra största författare och de två största skälen därtill var romanerna Krig och fred2 och Anna Karenina. Båda dessa är episka berättelser, storvuxna i flera bemärkelser. De består vardera av tre band och likaså myllrande persongallerier få andra romaner kan matcha.

Krig och fred som utkom mellan åren 1865 och 1869 är en historisk roman som skildrar Ryssland under Napoleonkrigen som ägde rum i början av 1800-talet. För Rysslands del kulminerar dessa då Napoleons franska styrkor intar Moskva, vilka sedan får lida ett förskräckligt nederlag. Tolstoj skildrar krigets scener, men också tre familjer och ett viktigt tema blir hur vardagens händelser (”freden”) är lika viktig för de inblandade människorna som historiskt betydande händelser (”krig”). Anmärkningsvärt för Tolstoj är också hur han inför ett tidigt exempel av den teknik som kallas stream of consciousness (en form av inre monolog). Ett annat grepp som Tolstoj använde, vilket gjorde hans roman annorlunda var att han decentraliserade handlingen genom att frånta den en självklar huvudperson och tydlig huvudhandling.

Tolstoj skulle överträffa detta verk med sin nästa roman, Anna Karenina (publicerad 1873-1877).

I läsningen av Anna Karenina möts man av det påtagligt obehindrade i sättet orden flyter fram och återger personernas sinnesrörelser och handlingar. I det stora myllret av karaktärer ligger främst fokus på två par: Anna Karenina och greve Vronskij samt Kitty och Ljovin. Allra närmast kommer läsaren Anna och Ljovin: Anna uthärdar ett glädjelöst liv med make och barn, fast efter mötet med Vronskij väcks hennes passioner till liv; Ljovin – som delvis är baserad på författaren själv – är en sökande vars idéutveckling skildras ingående.

Efter de stora romanerna följde en period av livskris för Tolstoj. Han sökte sig närmare den kristna läran och utvecklade även en egen religion eller morallära. Från att ha skrivit episka berättelser befolkade med mängder av karaktärer skulle Tolstojs skönlitterära publiceringar övergå till kortromaner i mer koncentrerad form. Bland de mest uppmärksammande var Kreutzersonaten (1889) vars självbiografiska innehåll visar Tolstoj som desillusionerad och närapå att tappa förståndet. Kreutzersonaten blev mycket debatterad för sina idéer om de köttsliga lidelserna som grunden för att kärlek uppstår. Tolstoj avromantiserar förälskelsens orsaker och attackerar hela idén kring äktenskap, särskilt kvinnan råkar illa ut och enligt bokens huvudperson är hela kvinnosläktet prostituerade i någon form.

Vid slutet av sitt långa liv var Lev Tolstoj en av världens mest uppburna författare. På det personliga planet var dock inte allt uppnått utan Tolstoj genomgick personliga och religiösa kriser. Han övergav sin egen klass för att bli bonde och lämnade även sin hustru under sitt sista levnadsår.

Nästa avsnitt ur 1800-tal: Fjodor Dostojevskij – synd, skuld och mordhistorier

Noter

1. Hans fullständiga namn lyder Lev Nikolajavitj Tolstoj; i vissa böcker särskilt äldre namnges han Leo Tolstoj.
2. Den ryska originaltiteln lyder Vojná i mir.