Molière

Molière (1622-1673), som egentligen var en pseudonym för, Jean-Baptiste Poquelin skrev en ansenlig mängd komedier. Molière var dessutom skådespelare och medverkade i sina egna komedier och ofta i huvudrollen. Berömt är att han kollapsade på scenen i ett framförande av – ironiskt nog – Den inbillade sjuke och dog kort därpå.

Han hade då haft en framgångsrik bana som dramatiker med en produktion som innefattade titlar som Tartuffe (1664), Don Juan (1665), Misantropen (1666) och Den girige (1668). Som så många konstnärer som levt vidare hos kommande generationer fick också Molière utså en del spott och spe från sin egen samtid. Hans verk, som innehöll myckna skämt av det grova slaget och ofta drev med sederna och religionen, ansågs ha bristande moral. Att han var gift med en 20 år yngre skådespelare gav förstås inte hans person mer anständighet i omgivningens ögon. Inte desto mindre gjorde flera av pjäserna succé och drog stor publik. Dessutom hyste självaste kung Louis XIV välvilja för Molière och blev dennes beskyddare.

Drama som exemplifierar de tre enheterna

Som ett exempel på franskklassicismens tre enheter (tid, rum och handling), kan vi på närmare håll beskåda Molières Tartuffe. I detta drama utspelas allting på en dag, på en enda plats och med en, om än inte allenarådande, dominerande huvudintrig.

Tid – när de gäller tiden som enhet i dramat är det givetvis en förutsättning att samtliga inblandade redan är på plats eller är i närheten och har anledning att strax komma till skådeplatsen. Tidsschemat i Tartuffe är således pressat: rykten måste uppstå och färdas mycket snabbt för att verkningarna (i form av intriger o.d.) inte ska gå förlorade till morgondagen.

Rum – allting som sker i gestaltad form äger rum på en enda plats: Orgons hem. Behjälpligt därtill är att Tartuffe sedan tidigare blivit inflyttad i rummet och att de övriga inblandade (madame Pernelle och Valére) ofta har vägarna förbi.

Handling – handlingsmässigt och tematiskt skildras människors moral och i centrum finns Tartuffe som ger sken av att äga en förträfflig sådan. Den goda moralen är dock skenbar och Tartuffe är i själva verket en bedragare. Den stora frågan medan handlingen framåtskrider är om Tartuffe ska bli avslöjad eller inte – eftersom det är en komedi vet vi egentligen redan svaret.

Nästa avsnitt ur 1600-tal: Racine