Renässansen

Renässans betyder pånyttfödelse och i tidsandan fanns idén om en återgång till de klassiska idealen som rådde under Antiken, men som under Medeltiden ansågs ha förvanskats av barbariska krig och kulturell misär.

Som för alla tidsepoker skiljer sig dateringen kring då renässansens inleds i olika historieskrivningar. Historieforskaren Jacob Burckhardt och de historiker som kom i dennes efterföljd ville länge placera renässansens startpunkt redan under 1300-talet då vurmen för de antika idealen och en ny humanism företräddes av bland andra Petrarca och Boccaccio. Ifall man vill kalla denna period i Italien för tidig renässans eller senmedeltid finns det olika uppfattningar om där inget är givet rätt eller fel. Tidsindelningen varierar dessutom beroende på om det är litteraturhistoria, konsthistoria, musikhistoria etcetera, vilket försvårar en avgränsning än mer. Enligt vissa historiker går det att prata om flera renässanser och enligt historikern Peter Burke är renässansen till viss del rentav en myt.

Det som kan konstateras är att renässansen ansetts ha uppstått någon gång under 1300- eller 1400-talet och kom då först att märkas i Italien för att sedan spridas vidare mot Frankrike och därefter till Tyskland, England och Skandinavien. Epoken varade sedan en bit in på 1600-talet enligt de flesta periodindelningar.1

Fransesco Petrarca

Rabelais – den skamlöse munken

Shakespeare och det elisabetanska dramat

Den engelska litteraturen hade efter William Shakespeare fortsatta höjdpunkter med skalder som John Donne (1572-1631) som tillhörde de ”metafysiska poeterna” och John Milton (1608-1674) vars mest kända verk Paradise Lost var ett av de sista i den tradition som härstammade från Homeros och Vergilius stora epos.

En stor författare som skrev sitt stora romanverk under början av 1600-talet och brukar räknas till renässansen är Miguel Cervantes.

Cervantes och pikareskromanen

Nästa del ur litteraturhistorien: 1600-tal