Ryska romanförfattare under 1900-talet

Till de största ryska romanförfattarna under 1900-talet räknas bland annat Alexander Solsjenitsyn, Michail Bulgakov och Boris Pasternak. Boris Pasternak fick ett stort publikt genomslag med den episka romanen Doktor Zjivago som utkom 1957. Michail Bulgakov blev först efter sin död vida berömd med romanen Mästaren och Margarita. Solsjenitsyn anlade stora episka romansviter och fick Nobelpriset samtidigt som han var censurerad i hemlandet.

Alexander Solsjenitsyn – dissident och episk berättare

Alexander Solsjenitsyn (1918-2008) är en av de stora ryska prosaförfattarna under 1900-talet och har också fått stor medial uppmärksamhet som politisk dissident och i hemlandet kontroversiell mottagare av Nobelpriset.

Som kritisk till den ryske ledaren Josef Stalin hamnade Solsjenitsyn i fångläger och därom ges vittnesbörd i debuten och kortromanen En dag i Ivan Denisovitjs liv. Boken var när den utkom 1963 den första som skildrade tiden i Stalintidens fångläger. Även om Stalin var död sedan nära tio år var det långt ifrån ett ofarligt ämne att skriva om i Sovjet vid denna tid och Solsjenitsyns verk skulle snart vara omöjliga att trycka i hemlandet, men fanns att tillgå i väst.

I boken får läsaren från morgon till kväll följa livet i ett fångläger där en stor del av tiden upptas av arbete. Solsjenitsyns skildring visar hur det för lägerfångarna i hög grad handlar om att överleva och hur dessa anpassas till förhållandena – att få en skål med soppa på kvällen ”var dem dyrare än friheten, dyrare än det förflutna och framtiden”.1 Det basala som att ha skor som skyddar mot kylan, att få några timmars sömn och att få sig något att äta blir huvudsaken. Om det fanns något liv efter strafftiden gått ut visste man inte då dessa oftast förlängdes med ytterligare tio eller tjugofem år.

En dag i Ivan Denisovitjs liv är trots förhållandena som beskrivs renons på sentimentalitet eller mässande i råheter för effektens skull. Detta tillsammans med verklighetsanknytningen som uppstår ur det hos författaren självupplevda skapar en högst levande skildring med autentisk känsla.

Solsjenitsyn själv slapp ut från fånglägret, men skulle på grund av det stora romanprojektet Gulagarkipelagen arresteras och utvisas från hemlandet. Han skulle dock återvända hem 1994, ett par år efter Sovjetunionens upplösning.

Förutom Gulagarkipelagen skulle Solsjenitsyn också skriva ett annat mastodontverk i form av de fyra banden som utgör Augusti fjorton, Oktober 16, Mars 17 och April 17 och bildar romansviten Det röda hjulet. Romanerna inhyser ett stort persongalleri á la Tolstoj, men en lika viktig huvudperson är Rysslands historia och författaren har använt sig av bland annat tidningstexter för hopblandningen av sitt stoff. Det blir ett tidsdokument som ibland kan bestå av lösrykta episoder där personerna som befolkar romanen egentligen är mer än det går att hålla reda på – Solsjenitsyn nämner själv i förordet till Augusti fjorton att hans roman inte gör anspråk på ”tillräcklig utveckling av personerna”. Och precis som Solsjenitsyn höll för sannolikt i samma förord skulle han heller inte hinna fullborda verket.

Boris Pasternak

Boris Pasternak (1890-1960) som var sonen till en målare och pianist skulle börja skriva dikter medan han genomgick en personlig kris. Som hans främsta diktsamling brukar Livet, min syster (1922) framhållas vars musikaliska och bildrika lyrik befann sig ute i naturen.

Den större publiken förknippar dock Pasternak främst med den episkt anlagda romanen Doktor Zjivago som på grund av de politiska förhållandena i Sovjet fick smugglas ut och tryckas i Italien 1957. 2

Michail Bulgakov

Michail Bulgakov (1891-1940) heter en annan av de stora ryska författarna under 1900-talet. Bulgakov som först arbetade som läkare innan han bytte yrke till författare skrev både dramer och romaner, men idag vilar hans berömmelse på endast ett verk, Mästaren och Margarita som utkom 1971

Även om det går att dra paralleller till Gogol i det groteskt satiriska och ibland övernaturliga står Mästaren och Margarita ut i den ryska 1900-talslitteraturen med flera nya ingredienser. Förutom att Bulgakovs förkärlek för bruket av satir, som tidigare försvårat uppförandet av några av hans pjäser, märks har stilen liknats vid en sorts magisk realism, även om denna term först senare skulle förknippas med litteratur.

Noter

1. Solsjenitsyn, Alexander En dag i Ivan Denisovitjs liv (1963),övers. Hans Björkegren (1970).
2. Göran Hägg, Världens litteraturhistoria (2000), s 645.