Termer

En samling litterära termer och begrepp i bokstavsordning. Se även versmått och versfötter.

 

Aforism – en kort och elegant utformad tanke eller iakttagelse.

Akrostikon – dikt där begynnelsebokstäverna i varje rad bildar ett ord eller en mening. Boccaccio är känd för att ha skrivit det längsta kända av alla akrostikon och hans innefattar 1500 bokstäver.

Allegori – en berättelse där saker som framställs även betecknar något annat av abstrakt karaktär. T.ex. en lieman som föreställer döden, en ros som föreställer en kvinna.

Anagnorisis – igenkännande (term av Aristoteles).

Assonans – inrim med vokaler och konsonanter i ord, t.ex. ´välta´ – ´bälte´, ´sprucken´ – ´luckan´.

Ballad – betydelsen har varierat under olika tidsperioden, men ur ett litteraturhistoriskt perspektiv åsyftas främst den berättande diktform som existerade under medeltiden där texten ackompanjerades av musik.

Bildningsroman – roman som skildrar en ung persons bildning genom de erfarenheter som gör honom/henne till en mognad människa. Termen utvecklingsroman används också.

Centrallyrik – kort och koncentrerad dikt med fokus på enstaka situation eller stämning.

Commedia dell’arte – italiensk teater där bestämda masker och dräkter används.

Deux ex machina – betecknar ett uppdykande element i en berättelse som oväntat dyker upp och ändrar historiens gång och utan att dessförinnan ha varit förankrad i berättelsen.

Dithyramb – lovsång framförd av kör under antiken.

Divan – persisk beteckning på diktsamling.

Dramaturgi – bearbetning av en dramatext som förbereder den för regi och slutligen föreställning.

Elegi – sorgedikt, uppstod under antiken (fast då ej sorgedikt).

Epistel – dikt i brevform.

Epos – episk dikt skriven på vers, kallas även hjältedikt. Ett av de mer kända exemplen är Odysséen av Homeros.

Essay eller essä – är kortare textframställning som är en slags betraktelse över ett ämne där författaren ofta tillåter sig vara subjektiv. Genren uppkom med författaren Michael de Montaignes verk Essais som gavs ut i olika utgåvor under 1500-talet.

Fabel – berättelse med talande djur som har mänskliga egenskaper.

Haiku – japansk diktform bestående av tre rader.

Hyperbol – ett överdrivet uttryck, till exempel ”ett hav av rosor”.

Imitatio – en term som härrör från Antiken och avser att skapa ett diktverk efter en litterär förlaga.

In media res – som syftar till en berättarteknik där historien börjar mitt i ett skeende.

Intertextualitet – förhållandet där en text anspelar på eller står i relation till en annan text.

Kollektivroman – roman där en större grupp utgör huvudpersonerna.

Konkret poesi – lyrisk riktning, särskilt under 1960-talet, där orden uppfattas som material och tonvikten läggs på det visuella och ljudmässiga.

Lyrik – används ofta som synonym för poesi och avser då poesi som litterär form.

Magisk realism – realistiskt berättande, särskilt den latinamerikanska romanen, med inslag av mytiska och fabulerande element.

Metafor – bildligt uttryck.

Motiv – ett föremål, en situation eller företeelse som används för att åskådliggöra ett tema.

Novell – en skönlitterär text som är kortare och därmed ofta mer koncentrerad till handling än en roman.

Nyckelroman – roman där verkliga personer förekommer under fingerade namn.

Ode – högstämd hyllningsdikt med antikt ursprung.

Omkväde – en återkommande rad i slutet på verserna i en dikt. Ett berömt exempel är ”Men var är nu fjolårets snö?” i en ballad av François Villon.

Pamflett – nidskrift. En kortare skrift som ofta i hätska ordalag går till angrepp mot en person, en sak etc.

Pastoral – dikt som skildrar livet på landet i idyllisk inramning, kallas även herdedikt.

Peripeti – grekiskt ord med ursprung i antiken för vändpunkt i ett drama.

Prosa – en skönlitterärt berättande text som återfinns i till exempel romaner och skiljer sig från poesins text.

Roman – en skönlitterär form som utgörs av en längre skönlitterär text på prosa.

Skälmroman – roman med underhållande berättande och där huvudpersonen eller huvudpersonerna är mindre seriösa personer (skälm betyder bland annat skojare). Ett exempel är Döda själar av Nikolaj Gogol vilken kan ses som en skälmroman.

Stream of consciousness – kan översättas till ”medvetandeström” och är en form av inre monolog.

Strof – en grupp med versrader i en dikt. När dikten inte är indelad i strofer kallas den stikisk vers.