The beat generation

The beat generation var en litterär och social rörelse som uppstod i USA under 1950-talet. Ordet ´beat´ kan ungefär översättas till taktslag, men the beat generation har också översatts till den slagna generationen och det var Jack Kerouac som först myntade begreppet. Medlemmarna i rörelsen och dess anhängare och efterliknare har ibland från utomstående kallats för beatniks. En beatnik var en nedsättande beteckning och tillägget -nik kom från den ryka satelliten Sputnik med hänsyftning till kommunism, vilket en beatnik bland mycket annat ansågs vara utifrån en mer fördomsfull syn.1

En startpunkt för beatgenerationen var en poesiuppläsning som ägde rum den 13 oktober 1955 i San Fransisco.2 Starkast avtryck gjorde Allen Ginsberg (1926-1997) med uppläsningen av dikten ”Howl”. ”Howl” skulle senare bli utgiven i bokformat tillsammans med andra av Ginsbergs dikter, vilket ledde till att bokförläggaren blev åtalad för det obscena språket (inkl. inslag av homosexuella skildringar) i dikterna. Vid rättegången vann dock försvarssidan som fått bred stöd av författare samt organisationen American Civil Liberties Union.3

”Howl” är en lång dikt uppdelad i tre partier och bestående ett flödande språk på fri vers. Dikten är inte indelad i strofer utan den bryts i stället av genom en ny sats som ofta börjar ”som…”. I Ginsbergs dikt figurer de utstötta den för samhället avvikande livsstilen bejublas:

Som reglerades från Akademierna för sin galenskap & för att ha publicerat obscena oden på skallens fönster, / som kurade i orakade rum i underkläder, brände sina pengar i papperskorgar och lyssnade på Terrorn genom väggen (…) som åt eld på usla hotell eller drack terpentin i Paradise Alley, död, eller renade sina torsos i skärselden natt efter natt / med drömmar, med droger, med vakna mardrömmar, alkohol och kuk och gränslösa pungkulor4

Lawrence Ferlinghetti (född 1919) var vid sidan av Ginsberg den ur beatgenerationen som fick mest genomslag med poesi. Ferlinghetti drev bokförlaget/bokhandeln City Lights som gav ut undergroundlitteratur – det var också Ferlinghetti som gett ut Ginsberg.

Ferlinghettis poesi från mitten av 1900-talet är symptomatiskt för beat-rörelsen med inslag av talspråkighet. Talspråkigheten gav en omedelbarhet åt dikten och tjänade väl åt det politiska innehållet som ofta fanns däri. Precis som Ginsberg var Ferlinghetti också påverkad av den store amerikanska diktaren Walt Whitman och därutöver utgjorde den nya jazzen en viktig influens.

Ferlinghettis poesi var samhällsfrånvänd och kunde låta som i ”Skrotsamlarens obligato”:

Låt oss gå
Kom nu
Låt oss gå
tömma våra fickor
och försvinna.
Strunta i alla avtal
och dyka upp orakade
åratal senare5

Dikten fortsätter med att diktjaget ”går dit sköldpaddorna vinner” och uppmanar sig själv och sin följeslagare att ”lämna våra slipsar bakom oss runt lyktstolpar” och klargör sedan sitt motiv och ideal i meningen ”jag vill klättra nerför samhällsstegen”.

Den som var beatgenerations största namn var emellertid Jack Kerouac (1922-1969) som fick ett oerhört genomslag med romanen På drift (On the Road), vilken gavs ut 1957.6

Det finns en berömd bakgrundshistoria till denna roman: inför skrivandet satte Kerouac en enda lång pappersrulle i skrivmaskinen, vilket gjorde att han slapp byta papper. Hela romanen ska ha sedan ha tillkommit under ett fåtal dygn där Kerouacs inspiration även fick hjälp av amfetamin.

Tillkomstsättet återspeglas i romanen vars spontana och vitala prosa flödar i långa, rusiga meningar. Precis som huvudpersonerna i boken diggar be-bop finns det även inslag av jazzens improvisations i texten.

Bokens berättarröst som tillhör Sal Paradise är Kerouacs alter ego. Han kungör i början av boken sin inställning till omgivningen: ”dom enda jag bryr mig om är dom tokiga, dom som är tokiga i livet, tokiga i att prata, tokiga efter att bli frälsta, som trår efter allt på en gång, dom som aldrig gäspar eller säjer nåt likgiltigt utan brinner, brinner, brinner.”7

Romanen skildrar Sal och hans vänners flackande från kust till kust på den nordamerikanska kontinenten. De bebos alla av rotlöshet och det är bifiguren Dean Moriarty (för övrigt baserad på vännen och författaren Neal Cassady) som oftast är katalysatorn.

På drift gjorde Jack Kerouac berömd, men Kerouac som inte tycktes kunna leva upp till myten blev alkoholiserad och dog en förtidig död därigenom.

The beat generation texter och livsfilosofi skulle påverka många författare och även musikartister. Patti Smith och Bob Dylan är två namn som kan sägas ha påverkats av rörelsen.

Noter

1. Beat! Poesi och prosa från beatgenerationen, red. Gunnar Harding och Per Planhammar (2005) s. 12.
2. Ibid. S. 17f
3. Ibid. S. 18f
4. Översättning av Per Planhammar
5. Översättning samtliga Ferlinghetti-citat av Thomas Kjellgren
6. I vissa utgåvor används På väg som den svenska titeln.
7. Översättning av Jan Nyström och Lars Wilson.