Vergilius

För skrivkonsten och andra konstarter i det romerska riket blev Greklands kultur idealet. Traditionen med det grekiska dramat förbyttes dock i andra slags skådespel – på arenor som Colosseum tillfredsställdes en blodtörstigare smak av bland annat gladiatorspel.

Episka berättelser efter homeriskt mönster (se Homeros och hjälteeposet) fick en ny framtoning i skriven form av framför andra Vergilius (70-19 f.Kr.). Vergilius stora verk blev Aeneiden som redan när det skrevs var tänkt som ett nationalepos. Det skildrar den trojanska krigaren Aenas, dennes flykt från det krigsdrabbade Troja och följande irrfärder innan han når fram till sitt hemland Italien där han kom att grunda Rom. Berömt är hur Vergilius skrev om och skrev om sin hexametervers som han inte ens ansåg färdig vid sin död och ville se allting brännas. Kejsaren var av annan uppfattning och räddade vad som skulle bli en av de största klassiska texterna skapade under antiken.

Homeros och andra grekiska diktare var de stora förebilderna och under denna tid var efterbildningen, imitatio, en viktig del i skapandet. Både Odysséen och Aeneiden är på vers och precis som i Odysséen är Aeneidens värld en där människor interagerar med gudar och det finns även i övrigt en given relation mellan det äldre och yngre verket då en del händelserna utspelas på nytt i något förändrat utseende. Vergilius ville likväl överträffa sina förebilder och mycket är omformat i hans verk. Olikheter finns också i faktumet att den uppsjö epitet och formler som präglade Odysséen saknas då ingetdera av dessa hjälpmedel åt minnet längre var behövligt då Vergilius skrev ner sitt epos.

Nästa avsnitt ur Antiken: Romersk dikt och prosa