Versmått och versfötter

Versmått utgör en viktig del av formen i skönlitterära texter som dikter och epos. ”Att skriva fri vers är som att spela tennis utan nät”, uttryckte sig den amerikanske poeten Robert Frost och versmåtten kan betraktas som något som håller ihop formen efter förutbestämda mönster. Versmåtten var länge en norm för all diktande, fast det gäller inte på samma sätt i modern litteratur. När man talar om versmått brukar också termen meter förekomma, vilket är mönstret av stavelser och de ljudegenskaper dessa framkallar.

En vers (dvs. en dikt eller strofer i ett epos) består av versfötter vars sammanställning representerar ett visst versmått. Vi ska först lära oss de vanligaste versfötterna och sedan gå vidare med vanliga versmått.

Versfötter

Jamb – tvåstavig stigande takt (t.ex. ´manet´ där ´ma-´ har kortare tidslängd än ´-net´).

Troké – tvåstavig fallande takt (t.ex. ´solen´ där ´sol-´ har längre tidslängd än ´-en´).

Anapest – trestavig stigande takt (t.ex. ´anapest´ där ´a-´ har kortare tidslängd än ´-na-´ som har kortare tidslängd än ´-pest´).

Daktyl – trestavig fallande takt (t.ex. ´fallande´ där ´fal-´ har längre tidslängd än ´-lan-´ som har längre tidslängd än ´-de´).

Spondé – tvåstavig varken stigande eller fallande takt (t.ex. ´kört fast´ där ´kört´ har samma tidslängd som ´fast´).

Versmått

Hexameter – sexfotad vers bestående av daktyler och trokéer. De kanske mest kända litterära exemplen med detta versmått är Illiaden och Oddyséen.

Alexandrinen – sexfotad jambisk vers, tolv- eller trettonstavig med parvis rimmade rader. Förknippas framför allt med Franskklassicismen.

Blankvers – femfotad jambisk vers utan slutrim. Användes bland annat av Shakespeare.

Sonett – består av 14 jambiska rader uppdelade i fyra strofer där dem två första är fyrradiga och de andra två är treradiga. Uppfanns av Petrarca. Shakespeare skulle senare använda den och modifierade den då till att bestå av tre fyrradiga strofer och en tvåradig strof.

Terzin – en versform med jambiska versrader och en rimflätning med strukturen aba bcb. Användes första gången av Dante i Den Gudomliga komedin.

Elegiskt distikon – antikt versmått som varierar hexameter och pentameter.

Förklaringar

När versmått förklaras med bokstäver (t.ex. aba bcb) är detta uppställningen av hur raderna rimmar mot varandra, dess rimmönster. En väldigt vanlig struktur är abab som innebär att första och tredje respektive andra och fjärde raden rimmar.