Wordsworth och Coleridge – upptakt av romantisk lyrik i England

William Wordsworth och Samuel Taylor Coleridge har ibland fått utgöra vad som betraktas som startpunkten på den romantiska perioden i engelsk litteratur.1 Detta med den gemensamma diktsamlingen Lyrical Ballads från 1798. De flesta dikterna kom från Wordsworths penna, men den kanske mest kända har blivit Coleridges ”The Rime of the Ancient Mariner”.

Lyrical Ballads gavs ut anonymt, men då boken efter en revidering gavs ut i en andra utgåva var det endast i Wordworths namn och de dikter som Coledridge skrivit förblev anonyma. I denna utgåva medfinns även Wordworths berömda företal som bildar ett slags programförklaring för den engelska romantiska litteraturen. Bland ”programpunkterna” framgår att känslan ska frambära tanken i skapelseprocessen, diktens språk ska främja naturlighet och undandra sig det förfinade och konstgjorda. I Wordworths ideal ingick också att dikten skulle inlemma det lantliga och vardagliga, fast detta förblev antagligen mer föresats än utförd poetik.

Samuel Taylor Coleridge (1772-1834) föddes i en liten engelsk stad och växte upp som den yngsta i en stor syskonskara. Redan tidigt utmärkte han sig som begåvad och läste böcker i mycket ung ålder. Han fortsatte att utmärka sig under skoltiden i Cambridge, men skulle avskedas från det militära med sinnessjukdom som angiven orsak.2

Hans diktskapande dog ut ganska tidigt, med endast halvfärdiga projekt som fortsatte den strålande inledningen, där en viktig bidragande orsak var opiummissbruk. Han har däremot blivit än mer inflytelserik för sina insatser som litteraturkritiker och är tillsammans med Samuel Johnson och T.S. Eliot några av de största namnen.

Samuel och William Wordsworth träffades först hösten 1795.3 Tillsammans med Williams syster Dorothy skulle de företa sig exkursioner i naturen med skrivblock, vilket vid denna tid var så ovanligt att byborna rapporterade dem för polisen i tron att de var franska spioner.4 Närheten till naturen var dock viktig som underlag för de dikter de båda skrev. Det var dock hans vän William som rönte störst framgångar i sin samtid och enligt forskarna till viss del på bekostnad av Coleridge som hamnade i skuggan av Wordsworth.

William Wordsworth (1770-1850) växte upp i ett välbärgat hem i nordvästra England, men efter båda föräldrarnas tidiga död väntade sämre livsvillkor. Efter föräldrarnas död var det systern Dorothy som skulle stå honom närmast.

Wordsworth skulle skriva om sin barndom och uppväxt i den lyriska prosaberättelsen The Prelude. I denna finns många prov på den romantiska naturbeskrivning som upptog stora delar Wordworths texter: ”En ljuvlig gryning vilade på ängar / och fält i dalskänkor, som var höljda / i dagg och dimmor, fågelsången ljöd / när Bönderna till åkrarna drog ut.”5

Det är annars för sina dikter William Wordsworth är mest berömd och hans ”Hon glänste som en glädjesyn” är en av höjdpunkterna. I denna dikt beskrivs mötet med en kvinna som framkallar extatiska intryck hos diktjaget:

Hon glänste som en glädjesyn,
hon var mig först ett barn av skyn,
en uppenbarelse, sänd ut
att smycka blott en kort minut;
som skymning, blicken stjärneblå,
som skymning, håret likaså,
men eljes var hon överallt
som Maj och Morgon till gestalt;
ett luftigt, dansande försåt,
en bild att le och häpna åt.

Men sedd på nära håll igen
hon kvinna var, fast ande än;
men ärbarhetens lugna skick
jungfruligt fri hon stod och gick
i samma jämvikt ljusa fred,
där hopp och hågkomst sjönga med;
ej dödlig, ej för skör och spröd
för vardaglust och vardagsnöd,
beredd att gå med samma själ
till tårar, kyssar, ve och väl.

Och nu jag ser med renad blick
på hennes väsens sanna skick,
ett liv av puls och andetag,
en stoftets resenär som jag;
med tanken klar och viljan god
till föresyn och tålamod,
I varje våg av blodets spel
fullkomlig kvinna, skapad hel,
men ande än – och med en fläkt
av okänd, överjordisk släkt.6

Efter att ha närmat sig denna kvinnliga ”uppenbarelse” finner ändå diktjaget en mänsklig gestalt, om än strålande som ingen annan. I sista strofen är diktjaget övertygad om hennes dödlighet (”ett liv av puls och andetag”), men i slutändan består dennes hänryckning ändå av det högst sublima som omges av ”en fläkt / av okänd, överjordisk släkt”.

Det rör sig om en visuell dikt, typiskt för de engelska romantikerna, där skeenden ofta förmedlas i synintryck. Den naturlighet Wordsworth eftersträvade märks i fåtalet metaforer i dikten. Vidare är dikten är rytmisk, vilket prioriteras före ett tyngre, mer filosofiskt, innehåll. Det är det rytmiska flödet i samspel med en väldig känslosamhet i intrycken som ger texten dess liv. Innehåll och form ger tillsammans uttryck för ett livsberusat tillstånd hos diktjaget.

Nästa avsnitt ur 1800-tal: Shelley, Keats och Byron – förkroppsliganden av det unga geniet

Noter

1. Robert Burns som omnämns i avsnittet om förromantik i sektionen 1700-tal utkom 1786 med diktsamling Poems, Chiefly in the Scottish Dialect och denna har ibland också setts som ett startskott för romantiken.
2. Gunnar Harding, Och drog likt drömmar bort (2000), s 31 ff.
3. Ibid, s 30.
4. Ibid, s 49.
5. Översättning av Gunnar Harding.
6. Översättning av Anders Österling.