Nils Ferlin – ”Du har tappat ditt ord”

Nils Ferlins (1898–1961) dikt ”Du har tappat ditt ord” publicerades ursprungligen i samlingen Barfotabarn från 1933.

Du har tappat ditt ord

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.

Form, struktur och textnivå

Det är en kort dikt med endast två fyrradiga strofer. Stroferna har slutrim med rimflätningen abab (dvs. korsrim) och vad som kan noteras är raderna symmetriska variation lång, kort, lång, kort.

Ett muntligt drag kan noteras i orden ”Handlarns” och ”förrn” som uppvisar ett slags talspråkighet. Detta kan sägas typiskt för Ferlin som ofta undvek högstämda tonlägen i sin poesi.

Analys

Dikten utgörs av en enda situation, en scen som konkretiseras av någon som sitter på en trapp och gråter.

Situationen beskrivs med ett sentimentalt stämningsläge, men det finns antydan om en djupare omständighet. Det kan förstås som att gråten essentiellt berör något annat mycket större än en tappad papperslapp och att papperslappen endast är en omskrivning. Vad som egentligen sörjs över kanske är ett förspillt liv eller ett liv som aldrig uppfyllde förväntningarna? I beaktande av att det i första raden framkommer att ”Du har tappat ditt ord och din papperslapp” [min. kursv.] tycks det röra sig om något som förlorats snarare än något som aldrig uppfyllts, likväl kan det handla om förväntningar som runnit ut i sanden.

Raderna ”Vad var det för ord – var det långt eller kort, / var det väl eller illa skrivet?” betecknar i en sådan tolkning livsförväntningarna och den ställda frågan gäller hur små eller stora, hur ringa eller grandiosa de kan tänkas ha varit.

Att diktens du är någon vars lott tidigt i livet varit svår misstänkliggörs av frasen ”du barfotabarn i livet”, vilket kan tänkas som en associativ metafor, en metonym.

Den nästa sista raden består av en maning följt av vad som tycks ett kärvt konstaterande av livets ibland hårda villkor och dess fåfänglighet. Förrän slutligen sista raden upprepar första strofens andra rad.

Tilltalet i dikten riktas till ett du. Det kan ses som att diktaren skildras en annan persons omständigheter eller vill omtala en allmängiltig situation. Men det utesluter inte en biografisk tolkning. Det är inte alldeles ovanligt att diktaren kan tala utifrån sig själv, men i dikten skapa en distans genom att använda ett du.

Förutom att diktens egen "röst" riktas mot ett du utgår perspektivet vid ett ställe också från ett "vi": "förrn vi föser dej bort". Detta visar främst hur flexibelt tilltalet kan vara i dikter snarare än att "vi"-perspektivet bör förstås som genomgående i dikten.

Referenser

Det finns gott om dikter av Ferlin med personer i beklagansvärda ställningar. En luffare, ”en besynnerlig igelkott”, ”bara en narr” eller en inneboende ”som fryser jämt i sitt rum”.

En annan referens som uppvisar likheter med ”Du har tappat ditt ord” finner man i Ferlin-dikten ”Med många kulörta lyktor”. Situationen som där skildras bär på samma slags förtätade livssummering och förkrossande vanmakt:

Med många kulörta lyktor
jag gick mej i världen ut.
De slocknade — ljudlöst och oförmärkt,
och så tog det vackra slut.

Liksom i ”Du har tappat ditt ord” är strofen ovan från ”Med många kulörta lyktor” något som tar en hel livserfarenhet i ett svep och där huvudintrycket är att något förfelats. I den ena dikten har en papperslapp med ord tappats, i den andra har kulörta lyktor slocknat (och i båda fallen finns det högst troligt skäl att tänka sig dessa som metaforer).