50 bästa romanerna
Litteraturhistorien.se presenterar ett urval av de genom tiderna största romanerna.
1600-talet
Väderkvarnar och drömstoff
Don Quijote av Miguel de Cervantes
Don Quijote, eller Den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha som är den fulla översättningen av titeln, utkom i två delar 1605 och 1615 (på svenska först 1888). Berättelsen där Don Quijote drar ut på äventyr ihop med sin väpnare Sancho Panza är en av de mest berömda någonsin ... Läs hela texten
Fler verk från 1500 och 1600-talet, se nedan ...
1700-talet
Fabel och satir
Gullivers resor av Jonathan Swift
Jonathan Swift (1667–1745) var en enastående vass satiriker med siktet ofta inställt på den katolska kyrkan eller brittiska kulturen. I hans mest kända pamflett Ett anspråkslöst förslag (A Modest Proposal) skriven 1729 framkastade han i ironiska ordalag idén att de fattigas barn skulle kunna användas som föda åt de rika under den svältsituation som uppstått i hans hemland Irland ... Läs hela texten
Fler verk från 1700-talet, se nedan ...
1800-talet
Den moderna prosan uppträder i Norden
Svält av Knut Hamsun
En del av texten som skulle bli romanen Svält (Sult) publicerades först i en dansk tidskrift i november 1888. Författaren framträdde inte med namn, precis som var fallet då romanen gavs ut 1890 på danskt förlag. Det blev emellertid snart allmänt känt vem författaren var ... Läs hela texten
Fler verk från 1800-talet, se nedan ...
1900-talet
En roman för poesiläsare
Nattens skogar av Djuna Barnes
Djuna Barnes (1892–1982) som kan kallas en av litteraturhistoriens bortglömda skatter skrev pjäser, noveller och romaner. Framför allt skrev hon det modernistiska romanmästerverket Nattens skogar (Nightwood). Efter att ha anlänt till Paris 1921 på journalistiskt uppdrag skulle hon snart umgås i samma kretsar som andra ditresta amerikanska utövare och idkare av konst såsom Gertrude Stein, F. Scott Fitzgerald och Peggy Guggenheim ... Läs hela texten
Fler verk från 1900-talet, se nedan ...
2000-talet
Monumental autofiktion
Min kamp av Karl Ove Knausgård
Autofiktion blev ett begrepp under det sena 1900-talet som beskrev en framställningsform där gränsen mellan det självbiografiska (autobiografiska) och det fiktiva suddas ut. Att autofiktion blivit en gångbar hybridgenre på 2000-talet har hävdats ha en del att göra med en utbredd personlighetsfixering och exponering av det privata, inte minst som en effekt av internet ... Läs hela texten
Ovan presenterade romaner och texter ingår i ...
50 klassiska romaner i världslitteraturen
Vilka böcker bör man ha läst? I 50 klassiska romaner i världslitteraturen ingår romanklassiker från dåtid till nutid, från 1500-talet till 2000-talet. Lästips och litteraturhistorisk bildning i en bok.
Finns som ebok och ljudbokOm 50 klassiska romaner i världslitteraturen
Titel: 50 klassiska romaner i världslitteraturen. Tidlösa och moderna mästerverk
Författare: Oskar Enmark
Inläsare: Benjamin Hagberg
Språk: Svenska
Format: Ebok / ljudbok
Publicerad: 2022
Längd: 122 sidor / 3 timmar, 55 minuter
Klassikerläsning lär oss vad ”god litteratur” är, något som i tider av relativisering och uppluckring av kulturen känns extra aktuellt. I 50 klassiska romaner i världslitteraturen ges belysning av verk som enligt författaren tillhör de allra yppersta.
I denna sammanställning utgår urvalet från främst tre kriterier:
- Romanen och dess författare ska ha en framträdande plats i litteraturhistorien.
- Eftersom sammanställningen inriktar sig till svenska läsare ska något oproportionerligt antal romanen av svenska författare ingå, samma gäller en överrepresentation av västerländska författare.
- En personlig preferens till romanen av undertecknad.
En klassiker är en bok som lyckas överleva sin tid och bevarar sin förmåga att kommunicera med nya generationer. Den är gammal, men inte föråldrad. Vad som påverkar att en bok får status som ett betydande litteraturhistoriskt verk och eventuellt ingår i den så kallade kanon är inte enbart att dess litterära kvaliteter prisas. Montaignes Essayer är inte lovprisade enbart för dess innehåll utan också för att med dem upprättades en ny litterär genre, essän. På liknande sätt har Boccaccios Decamerone en framskjuten position; dels som litterärt verk, dels för att det med verket uppstod en ny genre, novellen. Även när författaren inte frambragt en ny genre kan dennes verk starkt påverkat efterkommande i sin genre. Arvet från Shakespeares till dramat är till exempel enormt.
Det finns så klart inget som säger att böcker som utnämns som ”de bästa” et cetera i listor och olika slag är dem man måste kasta sig över. Det är vanligt att de som gör listor av dessa slag rentav ”lånar” från andra listor (det går snabbare och kräver mindre eget arbete; vilket ibland styrs av en snålt tilltagen deadline). Denna text har inte haft någon deadline och urvalet är inte baserat på ”tjuvkikningsmetoden” (dvs. på andra urval, listor o.d.), men är för den skulle förstås ändå delvis en produkt av en litterär kanon – som nämndes ovan är det just en av urvalspunkterna.
Värderingen av det litterära verket
När nytillkomna verk värderas är det ofrånkomligt att det sker i relation med redan existerande konstverk. Men även det omvända kan gälla ... författaren T.S. Eliot skriver i en essä att ”vad som sker när ett nytt konstverk skapas är något som samtidigt händer alla de konstverk som föregick det.” Genom nya konstverk förändras ibland alltså förutsättningarna för konstarten och därmed måste förhållningssättet te sig annorlunda gentemot äldre verk.
Men det är inte bara inbördes som litteraturen påverkar värderingen av nya och gamla verk, dess skiftningar återspeglas genom vidare förändringar i samtidens syn på kultur. Vare sig det är romaner eller andra genrer är inställningen till dem något som förändras över tid.
Under en lång period var epos högst värderade och överordnade sig bland annat dikter (på liknande sätt stod landskapsmotiv högre i kurs inom konsten än stilleben och porträtt). Under en senare period skulle dramatik och lyrik värderas högre än romaner och noveller. Under 1800-talet (särskilt andra hälften) uppvärderades romanen. På slutet av 1900-talet med postmodernismen skedde en relativisering där fler genrer gavs legitimitet som skönlitteratur och gränserna för värdering har alltmer tenderat att upplösas.
Listor med den bästa skönlitteraturen
Listor med utvalda böcker genom litteraturen finns det gott om (och även den här sidan presenterar en egen sådan ovan). Den sammanställning som av Litteraturhistorien.se kan ses som mer angelägen än många andra (bland annat för den inte har ett nationellt snedvridet urval, många listor av detta slag domineras av engelskspråkig litteratur, och för att den baseras på en större enkät där etablerade författare med stor global spridning medverkat) innehåller bland annat dessa tio:
Chinua Achebe (Nigeria) - Allt går sönder (Things Fall Apart)
Hans Christian Andersen (Danmark) - Sagor och berättelser
Jane Austen (England) - Stolthet och fördom (Pride and Prejudice)
Honoré de Balzac (Frankrike) - Pappa Goriot (Le Père Goriot)
Samuel Beckett (Irland) Trilogin: Molloy, Malone dör, Den onämnbare (Molloy, Malone meurt, L 'innommable)
Jorge Luis Borges (Argentina) -
Samlade noveller (Ficciones)
Joseph Conrad (Storbritannien) -
Nostromo
Denis Diderot (Frankrike) - Jakob, fatalisten och hans husbonde (Jacques le fataliste et son maître)
Alfred Döblin (Tyskland) - Berlin Alexanderplatz
Ralph Ellison (USA) - Osynlig man (Invisible Man)
Hela listan finns bland annat återpublicerad på Svd.
Källor
Vad är en klassiker? Och andra essayer, ”Tradition och individuell talang" (1948) av T.S. Eliot (övers. Daniel Andreae).