Diktanalyser
Inom skönlitteratur är lyriken för många den mest svårtillgängliga genren. Som läsare kan det många gånger vara svårt att förstå innebörden av dikter. Medan äldre dikter kan ha ett delvis ålderdomligt språk och referenser som är inaktuella för nutida läsare kan de moderna dikternas innehåll vara förtätat och dunkelt.
För att finna ingångar i dikter kan diverse metoder användas varav några är dessa:
- Referat (redogörelse av diktens yttre innehåll, t.ex. beskrivs ett händelseförlopp eller rör det sig om reflexioner?)
- Kontext (t.ex. att uppmärksamma tidsandan vid diktens tillkomst eller särskilda litteraturhistoriska sammanhang)
- Stilnivå (såsom högstämd, filosofisk eller kanske en tillfällesdikt)
- Budskap (skilj mellan öppet och dolt budskap)
- Biografi (finns det nycklar till dikten genom kännedom om författarens liv?)
- Referenser (särskilt i äldre lyrik förekommer ofta referenser hämtade från mytologin)
- Intertextualitet (kan medvetna anspelningar till andra dikter misstänkas och hur kan dessa i så fall underlätta förståelsen för dikten?)
- Tematik (går det identifiera teman som är typiska hos författaren eller i poesi överlag?)
- Motiv (har likheter med tema, men skiljer sig och rör ämnen som används för framställning)
- Metaforer (används bildspråk i dikten och hur kan dessa i så fall tydas?)
- Symbolik (används symboler i dikten och hur kan dessa i så fall tydas?)
- Stilfigurer (kan retoriska stilfigurer som assonanser, allitterationer, metonymi, perifraser observeras? Se nedan för förklaringar).
För att visa på hur det kan gå till att analysera dikter följer ett antal exempel där kända dikter ges tolkning genom att bland annat använda några av de i listan nämnda metoderna.
Carl Michael Bellman – ”Fredmans sång nr. 6”
Erik Johan Stagnelius – ”Amanda”
Erik Johan Stagnelius – ”Till förruttnelsen”
Erik Johan Stagnelius – ”Vän! I förödelsens stund”
August Strindberg – ”Solnedgång på havet”
Gustaf Fröding – ”Säv, säv, susa”
Edith Södergran – ”Dagen Svalnar”
Bo Bergman – ”Det faller en stjärna i kvällen”
Nils Ferlin – ”Du har tappat ditt ord ”
Pär Lagerkvist – ”Ångest, ångest är min arvedel”
Karin Boye – ”Ja visst gör det ont”
Sonja Åkesson – ”Lever romantiken?”
Retoriska stilfigurer i lyriken
Allitteration – begynnelserim med ord som börjar på samma konsonant. Till exempel ”titt som tätt”, ”sommarens sol”.
Anafor – upprepning av ett ord i en sekvens av satser. Två exempel hämtade från Stagnelius diktning: ”I blomman, i solen”, ”Hon strålar, hon ler.”
Assonans – vokaler och konsonanter inuti ord som klingar på samma sätt i ord, t.ex. välta - bälte, sprucken - luckan.
Hyperbol – ett överdrivet uttryck, till exempel "ett hav av rosor".
Metafor – bildligt uttryck. Före att närmare beskriva vad en metafor egentligen är handlar det om en beskrivning av något som inte sker sakligt utan i omskriven form. Bästa sättet att beskriva vad en metafor är att ge exempel:
”Jag ska segla / över minnets vatten” (ur en dikt av Nicolás Guillén i tolkning av Francisco Uriz och Arthur Lundkvist)
Här rör det sig inte om ett direkt verklighetsåtergivande då det inte går att segla över ett ”minnets vatten”. I stället sker ett slags poetisk omskrivning (av att minnas något vad det verkar) genom en bildlig associativ konkretisering (någon som seglar över minnets vatten).
Metonymi – en sorts metafor präglat av association, till exempel "gift" eller "styrkemedel" (beroende av situation eller preferens) i betydelsen alkohol.
Parallellism – ett stilmedel som bland annat används i dikter där något med variation upprepar, bygger vidare på eller kontrasterar det föregående. Ibland kallas parallellism tankerim och särskilt i exempel där två följande satser eller diktrader där i stort sett säger samma sak fast på olika sätt. "Jag omfamnade dig med mina armar, / jag höll dig intill mig".
Perifras (omskrivning) – till exempel röd ros för kärlek – står det i en dikt att ”vår röda ros vissnade” kan detta tydas som att kärleken tagit slut.
Tolkning eller översättning?
Ifråga om dikter på andra språk som omskapas till svenska kan det båda heta "översättning" och "tolkning". Vilket som gäller kan bero på om den som förvandlat källtexten till svenska själv är poet eller inte. En poet tenderar ta sig större friheter vad gäller tolkning, vilket kan resultera i att den svenska diktversionen skiljer sig mer från originalet då den inte är lika "rakt" översatt. En viss tolkning är dock i regel ofrånkomligt när det handlar om lyrik.
En annat problematiskt område är tolkning/översättningen av formbunden lyrisk text (gäller främst äldre draman och dikter). I dessa fall ska versmått och rim samt ordalydelse överföras till ett nytt språk, vilket ibland blir en omöjlig uppgift och något måste då offras.
Se även Versmått och versfötter.
Se även Romananalyser.