Versmått och versfötter

Inom verslära (metrik) utgör versmått en viktig del av formen i skönlitterära texter som dikter och epos. ”Att skriva fri vers är som att spela tennis utan nät”, uttryckte sig den amerikanske poeten Robert Frost och versmåtten kan betraktas som något som håller ihop formen efter förutbestämda mönster. Versmåtten var länge en norm för all diktande, fast det gäller inte på samma sätt i modern litteratur. När man talar om versmått brukar också termen meter förekomma, vilket är mönstret av stavelser och de ljudegenskaper dessa framkallar.

En vers (dvs. en diktrad eller flera) består av versfötter vars sammanställning representerar ett visst versmått. Versmåttet karaktäriseras av sådant som uppbyggnaden av stavelser, betoningar och rim samt den grafiska uppställningen. Vi ska först lära oss de vanligaste versfötterna och sedan gå vidare med vanliga versmått.

Versfötter

Jamb – tvåstavig stigande takt (t.ex. ´manet´ där ´ma-´ har kortare tidslängd än ´-net´). Har stigande rytm, vilket inleds med obetonad stavelse följd av betonad stavelse.

Troké – tvåstavig fallande takt (t.ex. ´solen´ där ´sol-´ har längre tidslängd än ´-en´). Har fallande rytm, vilket inleds med betonad stavelse.

Anapest – trestavig stigande takt (t.ex. ´anapest´ där ´a-´ har kortare tidslängd än ´-na-´ som har kortare tidslängd än ´-pest´). Starkast betoning faller på den sista stavelsen.

Daktyl – trestavig fallande takt (t.ex. ´fallande´ där ´fal-´ har längre tidslängd än ´-lan-´ som har längre tidslängd än ´-de´). Starkast betoning faller på den första stavelsen.

Spondé – tvåstavig varken stigande eller fallande takt (t.ex. ´kört fast´ där ´kört´ har samma tidslängd som ´fast´).

Rytm i dikter handlar om hur ordföljden äger något taktfast, fast inte med monotoni som mål utan en variation av ett mönster. Medan rytm i musik kan vara trumslag handlar det i dikter om betoning av stavelser, vilka är av olika styrka. En ytterligare aspekt är att medan en trumrytm i musiken är oberoende av lyssnaren är rytmen i diktens text delvis beroende av läsaren. Ibland framgår en sådan rytm tydligare om dikten läses högt.

Versmått och versformer

Hexameter – sexfotad vers bestående av daktyler och trokéer. De kanske mest kända litterära exemplen med detta versmått är Iliaden och Oddyséen.

Alexandrin – sexfotad jambisk vers, tolv- eller trettonstavig med parvis rimmade rader. Förknippas framför allt med Franskklassicismen och har sitt ursprung i en medeltida fransk dikt om Alexander den store.

Blankvers – femfotad jambisk vers utan slutrim. Vanlig inom dramat och användes till exempel av Shakespeare.

Sonett – består av 14 jambiska rader uppdelade i fyra strofer där em två första är fyrradiga och de andra två är treradiga. Uppfanns av Giacomo da Lentini, men dess mest brömde användare är Petrarca. Shakespeare skulle senare använda den och modifierade den då till att bestå av tre fyrradiga strofer och en tvåradig strof.

Terzin – en versform med jambiska versrader och en rimflätning med strukturen aba bcb. Användes första gången av Dante i Den Gudomliga komedin.

Elegiskt distikon – antikt versmått som varierar hexameter och pentameter samt kännetecknas av att varannan rad har indrag, cesur.

Sapfisk strof – orimmat antikt versmått som består av fyra rader varav de första är bestående av daktyler och trokéer medan den sista består av en daktyl och en troké.

Ottave rime (ottave rima) – en versform som även kallas stans bestående av åtta rader med rimflätningen abababcc. Använs ofta episk vers (t.ex. i Lord Byrons Don Juan), men även i dikter.

Diktformer

Canzone – medeltida italiensk diktform.

Elegi – sorgedikt.

Termer

Fri vers – versform utan rim och meter; motsats till bunden vers.
Korsrim – rim ordnade i rimflätningen abab, det vill säga att varannan rad rimmar med varandra. Ett exempel är dikten ”Till förruttnelsen”.
Parrim – rim ordnade i rimflätningen aabb, det vill säga att två efterföljande rader rimmar med varandra.
Stikisk vers – dikt utan strofer.
Strofisk vers 
– dikt uppbyggd av strofer.

Förklaringar

När versmått förklaras med bokstäver (t.ex. aba bcb) är detta uppställningen av hur raderna rimmar mot varandra, dess rimmönster. En väldigt vanlig struktur är abab som innebär att första och tredje respektive andra och fjärde raderna rimmar med varandra.

Källa

Lyrikanalys av Lars Elleström (1999).