Dante och Den gudomliga komedin

Ett av de största bidragen till litteraturhistorien under medeltiden skedde med Dantes Den gudomliga komedin (Divina commedia).

Dante Alighieri (1265–1321) föddes i Florens som son till en bankir. Han skulle senare ägna sig åt politik ... och litteratur förstås. Med Vita nouva skrev han sitt ungdomsverk där han i dikter skildrar sin kärlek till en kvinna vid namn Beatrice.

Det är dock främst för eposet Den gudomliga komedin som Dante räknas till litteraturhistoriens stora namn. Den gudomliga komedin består av tre delar: Inferno, Purgatorio och Paradiso. I dessa utspelas hans vandring från det underjordiska helvetet, dit syndarna har förvisats, via skärselden, där rening och frälsning sker, till paradiset. Hans ledsagare är den romerska diktaren Vergilius vars stora verk Aeneiden Dante dessutom lånar ur.

Den mest kommenterade av delarna i Den gudomliga komedin är första delen, Inferno. Långt ner i Dantes helvetesvärld delar fångarna celler av eld och när de talar uppfattas endast flammor som rör sig i stället för deras läppar. Trots dessa otroliga förhållanden finns en hel del realism, som i den utförligt beskrivna miljön:

Och knagglig klippans öde stig sig tedde,
och på dess vassa stenar tå och häl
ej utan hjälp av händerna sig redde.

Dessutom skildras Dantes tankeliv inte bara gentemot de ting hans sinne vederfars utan även hur han på ett djupare plan, i medvetandet, reagerar på sina upplevelser: ”Jag sörjde då och sörjer nu jämväl, / när jag på vad här jag såg jag nödgas tänka.”

Att verket har titeln Komedi ("den gudomliga" tillkom senare som en lovprisning av landsmannen Boccaccio) brukar förklaras med att dåtidens diktare inte förknippade komedin med komik utan blott med en berättelse som har en lycklig utgång.¹

Nutida läsare kan läsa Dantes verk och ta till sig det genom dess realistiska detaljer och allmängiltiga psykologi. Fast helheten går för de flesta av dagens läsare förlorad då det finns mängder av anspelningar till Dantes egen samtid.

Den gudomliga komedin är ett allegoriskt diktverk och en del i detta visar sig i historiska personligheter samt bibliska och antika gestalter som dyker upp och representerar olika moraliska mönster. Dante förlitar sig på enkla uttryck snarare än metaforer.² Likväl finns poetiskt bildspråk och ett sådant exempel är skildringen av det sjunkande skeppet:

Tre varv drevs skeppet runt i virvelns sköt,
men vid det fjärde höjdes akternas tilja,
och fören sjönk, och havets yta slöt
sig över oss

Den gudomliga komedin är skriven på bunden vers och Dante uppfann här en ny versform vars treradiga strofer fått namnet terziner (se Versmått och versfötter). Vad som också brukar tillmätas betydelse är Dantes användande av folkspråket i skrift då det skrivna ordet annars varit förbehållet latinet. Andra italienska renässansdiktare som Petrarca och Boccaccio skulle följa hans exempel.

Den florentinska diktaren tvingades i exil från sin hemstad, förvisad då ett maktskifte ägt rum i staden. Efter att ha tillbringat återstoden av sitt liv på olika orter dog Dante Alighieri i Ravenna 1321 där hans ännu välbesökta gravsten finns.

Nästa avsnitt ur Medeltiden: Den isländska ättesagan

Av Litteraturhistorien.se | Senast uppdaterad: 2023.08.10

Noter

1. Natur & Kulturs Litteraturhistoria (2021) av Anders Cullhed, ”Världens vidgning och litteraturens spridning: 400 –1400", red. Carin Franzén och Håkan Möller s. 213, 215.
2. Vad är en klassiker? Och andra essayer, ”Dante" (1948) av T.S. Eliot (övers. Daniel Andreae) s. 63.