Giovanni Boccaccio och den realistiska novellen

Det är osäkert om Giovanni Boccaccio (1313–1375) föddes i Certaldo eller Florens, men man vet att han var ett utomäktenskapligt barn. Efter faderns vilja började han en yrkesbana inom bankväsendet, men vantrivdes och övergick till juridik. Det var dock endast för skrivandet Boccaccio kände riktig entusiasm. Hans produktion blev diger och han skrev både på italienska och latin. Det är emellertid ett specifikt verk som bevarat Boccaccios namn i litteraturhistorien. Verket är Decamerone som han ska ha skrivit någon gång omkring 1350 och som uppvisar ett mycket tidigt exempel på en novellsamling.

Decamerone

Decamerone berättar inledningsvis om tio ungdomar som flytt det pesthärjade Florens ut på landet. Det bestäms att envar under tio dygn – ´decameron´ betyder just tio dagar på grekiska – ska berätta en historia. Dessa historier som inalles blir hundra stycken har formen av noveller. De är i de flesta fall relativt korta och avslutas ofta med en vändning eller komisk poäng.

Om jämförelsen görs med Beowulf, Nibelungensången eller Rolandssången (se Medeltida diktepos) finns en tydlig skillnad i den realistiska framställningen. Märkbar är också avsikten att underhålla snarare än viljan att skapa något storslaget. Att Decamerone en dag skulle räknas som hans viktigaste verk var således inte vad Boccaccio förväntade sig.

Berättelserna i Decamerone viker inte undan från sexuella ämnen utan tvärtom används dessa som kittlande och roande ingredienser. Vidare har berättelserna ofta en moralisk halt, men sällan i form av kristen fromhet – kristendomen får i stället utstå återkommande löje. Prästernas liv beskrivs som ”skurkaktiga och smutsiga” och i en satirisk passage berättas det hur en man vid namn Gioannotto försöker övertala en annan att bli kristen, fast då den andra meddelar sin avsikt att besöka Rom för att iaktta kardinalernas vandel på nära håll blir Gioannotto försträckt för vad denne kan komma att upptäcka och försöker förmå honom att avstå resan.

Av de berättelser som Decamerone rymmer härrör bara en del från Boccaccios fantasi medan majoriteten var sådant han stöpt om från andra källor.¹

Geoffrey Chaucer

En av de mest betydelsefulla författarna under medeltiden på det engelska språket var Geoffrey Chaucer (ca 1343–1400). Hans rykte vilar i huvudsak på Canterburysägnerna (Canterbury Tales, 1378–1400) som skulle bli mycket inflytelserikt i den engelska litteraturen.

Canterburysägnerna som består av en samling berättelser har en del likheter med den samtida Boccaccios verk – Chaucer hade tidigare översatt Boccaccio. I likhet med i Boccaccios Decamerone finns en ramberättelse som utgår från en skara personer som samlats på en plats och för att fördriva tiden envar berättar historier. Berättelserna är frisinnade, med miljöer och perspektiv hämtade ur olika samhällsstånd. Även till formen är Chaucers Canterburysägnerna omfattande i växlingen mellan genren och stilar.

Nästa avsnitt ur Medeltiden: François Villon – brottsling och poet

Av Litteraturhistorien.se | Senast uppdaterad: 2023.08.10

Noter

1. Paul Enoksson, Decamerone Del I, 2007, s11 f.