Metaforer

Metaforer är oftast bestående av några ord, men det kan också vara en hel dikt som utgör en metafor. I vissa fall är metaforen tydlig medan den i andra fall vilar på outsagd symbolik. Därför är det inte alltid uppenbart om det alls rör sig om en metafor eller inte.

Metaforer definieras ofta som en bildlig liknelse. Detta kan mer konkret beskrivas som en bildlig omskrivning – sådana omnämns i nedanstående exemplifieringar. En omskrivning är dock inte alltid en metafor. I en dikt av T.S. Eliot (ur De fyra kvartetterna) heter det ”Vad kan november ha för gagn / av vårens tidiga tumult / och sommarvärmens myllerliv”. Här kan november, våren och sommaren tänkas vara omskrivningar för olika faser i livet kopplade till ålder, men det är inte fråga om några bildliga liknelser utan icke-bildligt symboliska.

Exempel på metaforer

Metaforer hämtade från kända litterära texter.

Pär Lagerkvist (från Ångest)

Ingen hand är så tom som min,
intet hjärta så öde.

Raderna innehåller varsin metafor och både är lättförståeliga. Även om de inte gömmer flera lager är de ändå att betrakta som bildliga omskrivningar, vilket utgör själva definitionen för metaforen. Av sammanhanget (hela dikten är dock inte återgiven här, men det räcker med följande rader för att ana en del av det) förstås inte ”Ingen hand är så tom som min” som den beskrev i första hand något konkret utan en vidare beskrivning av ett livstillstånd. På liknade sätt gäller andra raden och de förmedlar därför tillsammans en omskrivning som kan tydas som att diktjaget befinner sig i en livssituation där ensamhet och hopplöshet är känslobottnar.

Pär Lagerkvist (från I stället för tro)

Nu löser solen sitt blonda hår
i den första av gryningens timma

Första raden innehåller en bild där solskenet liknas vid solens ”blonda hår”, vilket timar under gryningstimmen. Solen blir samtidigt föremål för personifikation, en feminin sådan passande till det blonda (långa, får tänkas) hår.

Pär Lagerkvist (ur Aftonland)

Håll mig i din okända hand
och släpp mig inte.
För mig på morgonljusa broar
över de svindlande djup
där du håller mörkret fängslat.

Här finns främst en bild i sista raden (”håller mörkret fängslat"), men också tredje raden ger en bild (”morgonljusa broar”).

Edith Södergran (från dikten ”Dagen svalnar”)

Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte

Raderna kan tolkas som en omskrivning för den sexuella akten.

Edith Södergran (dikten ”Gud”)

Gud är en vilobädd, på den ligga vi utsträckta i alltet

En sublim bild som inte nödvändigtvis behöver åses religiöst medan ”Gud” kan användas som en symbol i sig.

Viktor Rydberg

Din dag är blott en strimma,
som lyser blek och matt

Existentialistisk reflektion där dagen blir en utvidgad omskrivning för tillvaron eller existensen som sådan.

Gunnar Ekelöf

Ett vatten av siden ligger draperat mot udden

Naturlyrisk bild där omskrivningen består av att vattenytan liknas vid sidentyg.

Tomas Tranströmer

Alléerna lunkar
i koppel av solstrålar

Naturscen av solbelysta alléer omskrivs i bild med symbolisk konkretisering av solstrålarna.

Olav H Hauge

Jag är en båt
utan vind

En typisk kategori av metafor i lyriken där personifikation används (vinden tillskrivs här överförda egenskaper på diktjaget).

Jiménez

Din sol brann mot mitt blod

En typisk kategori av metafor där diktjaget tilltalar eller omtalar något i ett möte där en omskrivning används för att förstärka intrycket av en upplevelse.

Lorca

En svärm av fönster stack hål
i nattens lår

En nattlig stadsvy beskrivs med en oväntad bild.

Nelly Sachs (dikt ur Glödande gåtor)

Innanför dörren
drar du i längtans trådända
tills tårar kommer

Raderna tycks beskriva minnen som framkallas med smärtfylld utgång.

Bruno K. Öijer (”Ishjärtat”)

järnkättingar
av grått dis
hängde ur himlen
och slog mot husfasaderna

En miljöbeskrivning frambringas med en dramatisk bild som intensifierar och tillför vidare associationer.

Bruno K. Öijer (dikt ur Dimman av allt)

längs min arm kröp en skugga
och det blev plötsligt kallt
mörkt och kallt
som om någon
skruvat ner veken i jorden

Raderna levandegör på ett snyggt sätt ett yttre skeende genom en mystisk dimension som öppnar för stämningslägen hos läsaren.

Sofokles (ur dramat Elektra)

Skuggornas hämnare redan
smyger sig lönnligen nu
med nyslipad död sin hand

Även textformer utöver poesin kan innehålla metaforiska omskrivningar. Det antika dramats text har ofta lyriska inslag och i detta fall används ”nyslipad död” som en metafor för en kniv, svärd eller dylikt. Scenen beskriver hur Orestes är på väg att verkställa en  blodig hämnd på sin mor Klytaimnestra och hennes nya älskare Aigisthos för de vållat fadern Agamemneons död.

Av Litteraturhistorien.se | Senast uppdaterad: 2024.01.29