Termer

En samling litterära termer och begrepp i bokstavsordning. Se även versmått och versfötter samt litterära genrer.

 

Aforism – en kort och elegant utformad tanke eller iakttagelse. Om dess litterära form används ibland aforistik.

Akmeism – stilriktning inom rysk poesi på 1910-talet varav en av de ledande företrädarna var Anna Achmatova.

Akrostikon – dikt där begynnelsebokstäverna i varje rad bildar ett ord eller en mening. Boccaccio är känd för att ha skrivit det längsta kända av alla akrostikon och hans innefattar 1500 bokstäver.

Allegori – en berättelse där saker som framställs även betecknar något annat av abstrakt karaktär. T.ex. en lieman som föreställer döden, en ros som föreställer en kvinna. Ett känt romanexempel är Djurfarmen av George Orwell.

Allitteration – begynnelserim med ord som börjar på samma konsonant.

Allvetande berättare – där berättande sker från ett allvetande perspektiv, till skillnad från en eller flera personers perspektiv som rymmer ett partiellt vetande.

Anagnorisis – igenkännande (term av Aristoteles).

Anakroni – förflyttning i tid i en berättelse, det vill säga att skedet i berättelsen flyttas bakåt (s.k. flashback) eller framåt i tid. Tillbakablickande anakroni kallas med en term analeps medan framåtblickande anakroni kallas proleps.

Antologi – en samling med kortare berättelse av olika författare.

Assonans – inrim med vokaler och konsonanter i ord, t.ex. ´välta´ - ´bälte´, ´sprucken´ - ´luckan´. Kallas även halvrim.

Autofiktion – en form av självbiografi som har drag av fiktion, från sammansättningen autobiografi (självbiografi) och skönlitteratur.

Ballad – betydelsen har varierat under olika tidsperioden, men ur ett litteraturhistoriskt perspektiv åsyftas främst den berättande diktform som existerade under medeltiden där texten ackompanjerades av musik.

Bukolisk diktning – herdediktning.

Canzone – medeltida italiensk diktform.

Centrallyrik – kort och koncentrerad dikt med fokus på enstaka situation eller stämning.

Cesur – taktvila (ett litet uppehåll) i versrad.

Commedia dell'arte – italiensk teater där bestämda masker och dräkter används.

Deux ex machina – betecknar ett uppdykande element i en berättelse som oväntat dyker upp och ändrar historiens gång och utan att dessförinnan ha varit förankrad i berättelsen.

Distikon – se Versmått och versfötter.

Dithyramb – lovsång framförd av kör under antiken. Kan även stavas dityramb.

Dokumentarism – fiktiv framställning som bygger på händelser som ägt rum i verkligheten.

Divan – persisk beteckning på diktsamling.

Dramaturgi – bearbetning av en dramatext som förbereder den för regi och slutligen föreställning.

Elegi – sorgedikt, uppstod under antiken (fast då ej sorgedikt).

Epilog – avslutande del av berättelse, jämför prolog.

Episod – del av berättelse.

Epistel – dikt i brevform.

Epos – episk dikt skriven på vers, kallas även hjältedikt. Ett av de mer kända exemplen är Odysséen av Homeros.

erlebte Rede – (tysk term) en form av inlevande framställning där direkt och indirekt anföring blandas.

Essay eller essä - är kortare textframställning som är en slags betraktelse över ett ämne där författaren ofta tillåter sig vara subjektiv. Genren uppkom med författaren Michael de Montaignes verk Essais som gavs ut i olika utgåvor under 1500-talet.

Fabel – berättelse med talande djur som har mänskliga egenskaper.

Fiktion – berättelse baserad på skildring av det påhittade.

Haiku – japansk diktform bestående av tre rader.

Humoresk – skämtsam berättelse.

Hymn – högstämd lovsång.

Hyperbol – ett överdrivet uttryck, till exempel "ett hav av rosor".

Hyperrealism – en förening av realism och absurdism.

Imitatio – en term som härrör från antiken och avser att skapa ett diktverk efter en litterär förlaga.

In medias res – som syftar till en berättarteknik där historien börjar mitt i ett skeende.

Intertextualitet – förhållandet där en text anspelar på eller står i relation till en annan text.

Jagroman – roman framställd i jag-form.

Kanon – en katalog av konstnärliga verk som anses ha utomordentlig betydelse, läs mer om kanon inom litteraturen.

Kåseri – en kortare text med spridda tankar som oftast publiceras i dagstidningar.

Lustspel – skådespel i komediform.

Lyrik – används ofta som synonym för poesi och avser då poesi som litterär form.

Magisk realism – realistiskt berättande, särskilt den latinamerikanska romanen, med inslag av mytiska och fabulerande element.

Metafiktion – även metaroman. Fiktivt verk som kommenterar sig självt. En författare som förknippas med metafiktion är Jorge Luis Borges.

Metafor – bildligt uttryck.

Motiv – ett föremål, en situation eller företeelse som används för att åskådliggöra ett tema.

Nyckelroman – roman där verkliga personer förekommer under fingerade namn.

Ode – högstämd hyllningsdikt med antikt ursprung.

Omkväde – en återkommande rad i slutet på verserna i en dikt. Ett berömt exempel är ”Men var är nu fjolårets snö?” i en ballad av François Villon.

Pamflett – nidskrift. En kortare skrift som ofta i hätska ordalag går till angrepp mot en person, en sak etc.

Parodi – förlöjligande efterbildning.

Pastisch – medveten efterbildning.

Pastoral – dikt som skildrar livet på landet i idyllisk inramning, kallas även herdedikt.

Peripeti – grekiskt ord med ursprung i antiken för vändpunkt i ett drama.

Prolog – förspel eller inledande del av berättelse, jämför epilog.

Prosa – en skönlitterärt berättande text som återfinns i till exempel romaner och skiljer sig från poesins text. Prosadikter förekommer dock.

Rapsodisk – löst sammanfogad och utan fast komposition.

Stream of consciousness – kan översättas till "medvetandeström" och är en form av inre monolog.

Satir – förlöjligande och kritiserande framställning, inte sällan handlar det om satir med politisk udd. Ett känt exempel är Gullivers resor, vilket kan ses som en allegorisk satir.

Sedeskildring – framställning där moral och brist på moral står i fokus. Till exempel om en viss tidsperiod eller samhällsklass.

Strof – en grupp med versrader i en dikt. När dikten inte är indelad i strofer kallas den stikisk vers.

Tendenslitteratur – litteratur där åsikter, till exempel politiska eller religiösa, träder fram i förgrunden. Sådana verk uppvisar inte sällan uppvisar brister i objektivitet och kallas ibland tendentiösa.

Travesti – komisk omformning av ett känt verk.

Trop – bildligt uttryck.

Litterära genrer

Genrer kan finnas på olika nivåer. Det kan på högsta nivån vara epik som på nästa nivå är en roman som på nästa nivå är en deckarroman. Därtill förekommer ibland undergenrer. För brevromanen nämns till exempel ibland två undergenrer i form av monologisk och dialogisk brevroman.

Epik – berättande diktning såsom romaner och noveller.
Dramatik – skådespel och teateruppsättningar.
Lyrik – poesi, dikter. 


Diktverk – samling av dikter. Ibland används termen diktsvit för en serie dikter med eventuellt sammanhållet tema.
Roman
– en skönlitterär form som utgörs av en längre skönlitterär text på prosa.
Novell – en skönlitterär text som i flera avseenden liknar romanen, fast som är kortare och därmed ofta mer koncentrerad till sin handling än en roman.

Bildningsroman – roman som skildrar en ung persons bildning genom de erfarenheter som gör honom/henne till en (intellektuellt) mognad människa. Ett exempel är Wilhelm Meisters läroår från 1795 av Johann Wolfgang von Goethe. Termen utvecklingsroman används också, men kan skilja sig i betydelse.

Biografi – levnadsteckning; självbiografi, eller memoar, används då boken är skriven av föremålet för biografin.

Brevroman – en roman som utgörs av en fiktiv brevväxling. Ett känt exempel är Julie eller Den nya Héloïse från 1761 av Jean-Jacques Rousseau.

Dagboksroman – en roman som utgörs av en fiktiv dagbok. Ett känt exempel är Doktor Glas från 1905 av Hjalmar Söderberg.

Drömspel – en dramaform som förmedlar intryck från drömmens värld och utmärks av osammanhängande komposition. Ett känt exempel är Ett drömspel från 1902 av August Strindberg.

Generationsroman – en roman som uppfångar tidsandan hos en generation. Ett svenskt exempel är Jack från 1976 av Ulf Lundell.

Gotisk roman – beteckning på skräcklitteratur med ofta romantiska inslag. Som den första brukar The Castle of Otranto från 1764 av Horace Walpole räknas.

Hermetisk diktning – en form av dunkel poesi där ordens ljudklanger har högre rang än dess mening. Bland företrädarna finns Giusepi Ungaretti och Pablo Neruda.

Historisk roman – en roman som präglas av en historisk händelse eller period. av en fiktiv dagbok. Som genrens skapare räknas Walter Scott.

Kammarspel – kortare skådespel med färre roller än normalt och i en mindre teater.

Limerick – en särskild form av skämtvers.

Lärodikt – litteratur med ambitionen att förmedla lärdom. Ett känt exempel är dikten "Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon" från 1876 av Anna Maria Lenngren.

Kollektivroman – roman där en större grupp utgör huvudpersonerna.

Konkret poesi – lyrisk riktning, särskilt under 1960-talet, där orden uppfattas som material och tonvikten läggs på det visuella och ljudmässiga.

Kriminalroman – även detektivroman eller deckare. En roman som skildrar brottslighet och särskilt mordfall.

Skälmroman – även pikareskroman. Roman med underhållande berättande och där huvudpersonen eller huvudpersonerna är mindre seriösa personer (skälm betyder bland annat skojare). Ett exempel är Döda själar av Nikolaj Gogol.

Utvecklingsroman – En roman som skildrar hur en person utvecklas från ung ålder och framåt, ofta utifrån ett naturalistiskt perspektiv där miljön bland annat betonas. Ett exempel är Romanen om Olof av Eyvind Johnson. Jämför bildningsroman.

Källor

Termlexikon i litteraturvetenskap av Kenneth Åström (red) (2008).