Litteraturens kanon

Begreppet kanon kommer från ett grekiskt ord som betyder måttstock eller standard och har i modern tid används för att skapa sammanställningar av böcker som anses utgöra särskilt betydelsefulla böcker. Dessa har bildat en katalog av ”klassiker”, vilka bland annat studeras i skolor och ägnas stor uppmärksamhet inom forskningen.

Litterär kvalitet är en av flera måttstockar, autenticitet och inflytande är andra. Ett verk uppbär ytterligare status genom att vara innovativt, till exempel genom att utgöra startpunkten för en ny genre eller litterär riktning. Sådana verk är Decamerone av Boccaccio och Don Quijote av Cervantes vilka anses vara den första novellsamlingen respektive den första romanen av modernt snitt.

För nutida läsare kan det kan vara svårt att tillägna sig en klassikers fulla relevans, särskilt ifråga om verk som för sin tid var nydanade. Medan det innovativa ofta är en utmärkande egenskap för verk som fått klassikerstatus kan vi ofta inte längre uppfatta det "nya" då detta blivit upprepat i många senare verk. Samma sak gäller verk som gick mot strömmen, fast vars motspänstighet inte längre är lika avvikande då de upptagits som ideal. I Den endimensionella människan skriver Herbert Marcuse: "När klassikerna lever ett liv som klassiker, så är de inte längre sig själva; de har berövats sin antagonistiska kraft och den alienation som var själva substansen i deras sanning. Syftet och funktionen i deras arbeten har därmed väsentligen förändrats".

Internationell litteraturkanon – författare och verk

Kulturkanon finns inom flera områden såsom film, konst och litteratur. Här omnämns författare och böcker som brukar inräknas i en litteraturkanon. Notera att fastän det föreligger stor konsensus kring flera litterära verk och deras hemmahörande i en kanon existerar ingen officiell kanon.

Aspekter kring genus, etnicitet och plats

Vad som anses ingå eller inte ingå i en kanon kan vara kontroversiellt inte minst gällande verk med politiskt innehåll. Det kan även vara kontroversiellt i avseende att sammanställningen är snedvriden gällande etnicitet och kön bland författare. Även så vad gäller plats och den västerländska kulturens dominans. Men att inkludera lika många afrikanska författare som europeiska, lika många asiatiska som amerikanska hade vidgat kontexten i den grad att den inte längre återspeglat den kultur vi själva lever inom och samtidigt blivit mindre relevant.

I följande lista nämns ibland ett, ibland flera verk av en författare. När inget nämns är det författarens litterära gärning baserad på flertalet verk som motiverar en plats i kanon.

Homeros (ca 700 f.Kr.) - Iliaden och Odysséen
Sapfo (ca 600 f.Kr.)
Pindaros (522–446 f.Kr.)
Aischylos (525–456 f.Kr.)
Sofokles (497–406 f.Kr.)
Euripides (480–406 f.Kr.)
Vergilius (70–19 f.Kr.) - Aeneiden
Horatius (65–8 f.Kr.)
Ovidius (43 f.Kr.–17 e.Kr.)
Dante Alighieri (1265–1321) - Den gudomliga komedin
Giovanni Boccaccio (1313–1375) - Decamerone
Fransesco Petrarca (1304–1374) - Canzoniere
Geoffrey Chaucer (1343–1400) - The Canterbury Tales
François Rabelais (1494–1553)
William Shakespeare (1564–1616)
Miguel de Cervantes (1547–1616) - Don Quijote
Molière (1622–1673)
Daniel Defoe (ca 1660–1731) - Robinson Crusoe
Jonathan Swift (1667–1745) - Gullivers resor
Henry Fielding (1707–1754)
William Blake (1757–1827)
Johann Wolfgang von Goethe (1749–1832)
William Wordsworth (1770–1850)
Percy Bysshe Shelley (1792–1822)
John Keats (1795–1821)
Alexsandr Pusjkin (1799–1837)
Nikolaj Gogol (1809–1852)
Ivan Turgenjev (1818–1883)
Edgar Allan Poe (1809–1849)
Charles Dickens (1812–1870)
Stendhal (1783–1842) - Rött och svart
Honoré de Balzac (1799–1850)
Gustave Flaubert (1821–1880) - Madame Bovary
Charles Baudelaire (1821–1880) - Ondskans blommor
Fjodor Dostojevskij (1821–1881)
Guy de Maupassant (1850–1893)
Émile Zola (1840–1902)
Mark Twain (1835–1910)
Walt Whitman (1819–1892) - Strån av Gräs
Emily Dickinson (1830–1886)
Arthur Rimbaud (1854–1891)
Oscar Wilde (1854–1900)
Leo Tolstoj (1828–1910)
Henrik Ibsen (1828–1906)
August Strindberg (1849–1912)
Anton Tjechov (1860–1904)
Vladimir Majakovskij (1893–1930)
Marcel Proust (1871–1922) - På spaning efter den tid som flytt
Bertolt Brecht (1898–1956)
Franz Kafka (1883–1924)
Federico García Lorca (1898–1936)
Virginia Woolf (1882–1941)
James Joyce (1882–1941) - Odysseus
Knut Hamsun (1859–1952)
William Faulkner (1897–1962)
T.S. Eliot (1888–1965)
Ernest Hemingway (1899–1961)
W. Somerset Maugham (1874–1965)
Marguerite Yourcenar (1903–1987)
Jorge Luis Borges (1899–1986) - Fiktioner
Paul Celan (1920–1970)
J.D. Salinger (1919–2010) - Räddaren i nöden
Thomas Pynchon (f. 1937)

Svensk litterär kanon

En utökad lista med svenska författare och verk.

Carl Michael Bellman (1740–1795)
Erik Johan Stagnelius (1793–1823)
Carl Jonas Love Almqvist (1793–1866)
Selma Lagerlöf (1858–1940)
August Strindberg (1849–1912)
Gustaf Fröding (1860–1911)
Hjalmar Söderberg (1869–1941)
Edith Södergran (1892–1923)
Karin Boye (1900–1941)
Eyvind Johnson (1900–1976)
Harry Martinson (1904–1978)
Pär Lagerkvist (1891–1974)
Stig Dagerman (1923–1954)
Werner Aspenström (1918–1997)
Astrid Lindgren (1907–2002)
Tomas Tranströmer (1931–2015)
Lars Norén (1944–2021)

Inga särskilda verk är nämnda för de svenska namnen. Ett urval av svenska litterära verk med hög klassikerstatus följer här:

När det gäller författare verksamma under slutet av 1900-talet och 2000-talet är det delvis en fråga om spekulation, dels för att författarskapen oftast är pågående, dels för att ett omdöme är enklare att göra med distans i tid då dess inflytande blivit mer obestridliga. Några kandidater på författare under 2000-talet att ingå i en kanon är W.G. Sebald (1944–2001) – Austerlitz, David Foster Wallace (1962–2008) – Infinite Jest, Karl Ove Knausgård (f. 1968) – Min kamp samt John Ashbery (1927–2017).

Den kanon över internationell och svensk litteratur som presenteras här gör inte anspråk på att vara korrekt eller allomfattande utan är främst tänkt att visa hur en kanon kan se ut.

Relevant läsning: Litteraturens bästa romaner

Källor

ClassicNovels.org, http://www.classicnovels.org
Den endimensionella människan (Der eindimensionale Mensch) Herbert Marcuse, s 73