1600-tal

Under 1600-talet gäller framför allt barock och klassicism som begrepp för periodisering och stil inom litteratur och andra konstarter.

Barock är främst en stilterm som har förbindelse med bildkonsten, men prov därpå kunde även skönjas i litteraturen och då exempelvis i figurdikter (vars typografiska utformning avbildar ett föremål) och stilfigurer som paradoxer, oxymoroner och hyperboler (se termer). Sådant var märkbart hos den utsmyckade stilriktning som kallades marinism efter italienska diktaren Giambattista Marino och var en reaktion mot klassicismen. I England fanns företrädare för barocken hos de så kallade metafysiska poeterna vars namn kom sig av det religiöst präglade och dunkla i dikterna av frontgestalten John Donne.

Klassicism inom litteratur återknyter till antiken och vad som anses efterföljansvärt från denna epok såsom formmässig återhållsamhet och balans. Verklighetsåtergivandet är av relativ vikt medan det är viktigare att framställa en förädlad natur.

Perioden från slutet av 1500-talet till mitten av 1800-talet har kallats Spaniens litterära guldålder. Den sammanföll delvis med den spanska barocken under 1600-talet. Miguel de Cervantes roman om don Quijote är den största litterära händelsen, men många författare bidrog till den spanska litteraturens blomstring under denna tid. Poeten Luís de Góngora y Argote samt dramatikerna Lope de Vega och Pedro Calderón är tre av de stora namnen.

Cervantes och pikareskromanen

Någon gång i mitten av 1600-talet får Frankrike en ledande ställning kulturellt och i hög utsträckning även politiskt och ekonomiskt i Europa. Från statligt håll tas 1635 initiativet till Den Franska akademien, vilken blir en institutionell förebild och står i nära förbindelse med litteraturen. I den blomstrande franska litteraturen är en central del den strömning som går under namnet franskklassicism (även om franskklassicismen var ett franskt påfund fick den genomslag i andra länder).

Franskklassicismen gjorde sig framför allt gällande inom dramatiken och de två största pjäsförfattarna hette Molière och Jean Racine.

Franskklassicismen

Molière

Racine

En annan gren av litteraturen som livnärdes i det blomstrande franska kulturlivet var aforismen. Som en av de stora mästarna bland aforistiker räknas François de la Rochefoucauld.

François de la Rochefoucauld

Under seklet uppstod även musikdramat, operan, genom att dramatexten framfördes som en talsång, recitativ. På ett mer allmänt kulturhistoriskt plan var 1600-talet en storhetstid för filosofin med flertalet beryktade namn som Descartes, Locke och Leibniz.

I Sverige uppstod en hovkultur efter fransk förebild och Lars Wivallius (1605–1669) framträder som en av de första av svenska diktare kända vid namn.

Fabler och sagolitteratur

I fabeldiktningens genre är Jean de La Fontaine (1621–1695) ett av de största namnen. Fabeln, en allegorisk sagoberättelse med talande djur och med rötter i antiken, skulle utvecklas av La Fontaine i flera böcker.

1600-talet kan ses som seklet då litteratur skriven främst för barn uppkom. Detta bland annat genom nedskrivningar av muntliga folksagor varav av flera är välkända än idag såsom Askungen, Rödluvan och Törnrosa. Berättelserna innehöll ofta uppfostrande inslag.1

Frågor

Frågor som testar dina kunskaper på denna tidsperiod:

1600-talets litteraturhistoria – vem skrev verket?

1600-talets litteraturhistoria – vad skrev författaren?

Nästa del ur Litteraturhistorien: 1700-tal

Noter

1. Natur & Kulturs Litteraturhistoria (2021) av Carin Franzén, ”En ny tids början: 1600-talet", red. Carin Franzén och Håkan Möller s. 403.