Racine
Om Molière var den store komediförfattaren under 1600-talet i Frankrike var Jean Racine (1639–1699) den kanske allra mest prisade tragediförfattaren. Det mest hyllade av hans verk är Fedra (Phèdre).
Jean Racine föddes 1639 i La Ferté-Milon i norra Frankrike. Han växte upp i ett borgligt hem, men blev sorgligt nog föräldralös redan som treåring och kom därefter att bli uppfostrad av sina morföräldrar. Sin debut som antagen pjäsförfattare klarade han av som tjugofemåring. Denna pjäs med titeln La thébaïde (Den ensliga trakten) uppfördes kuriöst nog av Molières skådespelartrupp. De både dramatikerna skulle dock snart gå skilda vägar och småningom bli varandras konkurrenter.
I majoriteten av Racines tidiga dramer kan antika teman skönjas. Några av de mer uppmärksammade var Andromake (1668), Britannicus (1669) och Bereneke (1671). Men inget av dessa har behållit samma status som Fedra.
Fedra
I Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt nämns Fedra vid ett flertal tillfällen och det är utan tvekan ett verk som gjort starkt intryck på huvudpersonen. Fedra, eller den alternativa titeln Faidra, uppfördes första gången år 1677.
Fedra är en figur i den grekiska mytologin och där berättas att hon var dotter till Kung Minos. Redan den grekiske författaren Euripides hade med Fedra i ett av sina verk och där berättas om hennes kärlek till styvsonen Hippolytos. Det är denna historia om än omdanad och skriven i alexandrinens versform som Racines Fedra bygger på. Fedra blev inte den succé som dess upphovsman hoppats på, men att pjäsen spelas fortfarande är troligtvis ett större mått på dess verkliga framgång.
Textens högstämdhet och innehållets förankring i det antika Grekland kan vålla ett visst motstånd för dagens publik och Racines tragedi är därmed inte tillgänglig i samma mån som gäller flera av Molières komedier. Vidare kan en läsning av Racine och även andra franskklassicistiska dramatiker såsom Corneille i översättning uppfattas som högtravande. Detta har en del att göra med översättningen av alexandrinen från franska till svenska medför ett mindre naturligt språk.1
Nästa avsnitt ur 1600-tal: François de la Rochefoucauld
1. Fedra, inledning av Hjalmar Alving (1963) s. 5f.