Franz Kafka och det drömlika

Franz Kafka (1883–1924) var en tyskspråkig jude som levde i Prag. Han arbetade som tjänsteman på ett försäkringsinstitut och skrev på nätterna. Det var först efter hans död och efter att författaren och redaktören Max Brod gav ut Kafkas manuskript som hans rykte började växa.

Kafka själv hade helst sett att manuskripten blivit brända; han skriver i sina dagböcker: ”Mina skriverier förtjänar inga läderband. De är bara materialiseringar av min egen ångest. Man borde överhuvudtaget inte trycka det. Man borde bränna och kasta bort det. Det är värdelöst. – Det man kan förmedla är bara det som man inte är, alltså lögnen.”

Flera av Kafkas litterära verk avslutades inte. Det var vanligt att han satte igång med skrivprojekt, men avmattades samt bryddes av självtvivel. Hans mest kända roman Processen gavs ut postumt 1925. Trots det ofullbordade skick Kafka efterlämnade romanen i går den i hög utsträckning läsa utan att känslan av fragmentisering uppstår. Ett slut finns dessutom då Kafka hade inlett med att skriva det första och sista kapitlet.

Mångtydigheten hos Processen har lett till många tolkningar. Den oklara häktningen av bokens huvudperson Josef K. har av vissa tolkats ha bottnat i skuldkänslor hos författaren.

Utan tvivel kan kritik mot rättsväsendet inläsas – Kafka hade för övrigt studerat juridik på universitet i Prag. I en scen med en målare inblandad blir rättsväsendets trovärdighet nedgjord: ”Om jag målade alla domarna bredvid varandra på duken här och ni fick försvara er inför denna duk, så skulle ni ha större framgång än inför den verkliga domstolen”1. Rätt och rättvisa tycks oförenlig och i den process som riktas mot romanens huvudperson råder godtycklighet.

Även religiösa tolkningar är möjliga och i vad som kan tyckas som en nyckelscen talar K. med en präst i kyrkan som är införstådd med processen och förklarar den ur ett delvis nytt perspektiv.

Vad som har mest betydelse för bokens tolkning förblir oklart och kanske var det så att inte heller dess författare hade bestämt sig exakt för hur den process som tar plats ska tolkas.

Processen innehåller många drömlika scener. I episoden där Josef K. besöker domstolskanslierna är dem av någon anledning belägna på vinden av ett hyreshus, där Josef K. dessutom villar bort sig och tycker sig att ”vara ombord på ett skepp i svår sjögång” och bedövas av ”en konstant, hög ton, som lät som en mistlur”. I en episod från sessionssalen beskrivs sinnesintrycket hos Josef K. högst märkliga: ”Vilka ansikten han såg omkring sig! De små svarta ögonen flackade hit och dit, de långa skäggen var styva och glesa, och om man ryckte i dem kändes de snarare som klor än skägg.”

Det finns en absurditet i gestaltningen, något som fått begreppet ”Kafkaartad” att uppstå. Landsmannen Milan Kundera skriver i en essä att Kafka ”legitimerade det osannolika för romankonsten”.2

I Slottet som var den tredje av Kafkas oavslutade, kvarlämnade romaner återkommer en liknande tematik som i Processen. Det är åter en man som stöter på en krånglig byråkrati och läsaren kommer aldrig helt underföljd med vad som egentligen utspelar sig då huvudpersonen aldrig får möjlighet att uträtta vad han från början anlänt till platsen för. Denne blir snarast bortstött av sin omgivning och försöker förgäves utföra sitt ärende eller vad det nu är. Detta gör romanens tillvaro gåtfull och även i detta fall kan berättelsen tolkas som en dröm eller som att motiv från drömvärlden blandar sig in i vad som skildras.

I Kafka mest berömda novell3 ”Förvandlingen” är det drömlika på nytt närvarande. Berättelsens klassiska inledning förtäljer att Gregor Samsa vaknat upp som en insekt4 liggande på ryggen i sängen. Genast uppstår problem att komma upp ur sängen, för att inte tala om problemet att undvika skrämma de övriga i huset (hans föräldrar och syster).

Det absurda i att låta en fiktiv karaktär förvandlas till en skalbagge kan misstänkas som en symbol för något. Bland annat genom att de som ser honom förvisso perplext ryggar tillbaka, men ganska snart på det stora hela accepterar förvandlingen – att Gregor är en insekt – och att han bor kvar i sitt rum som möbleras om för att han ska få lättare att röra sig med sin nya kroppskonstitution. Gregor är själv bara delvis förstående för de andras reaktioner. Hur förvandlingen och omgivningens reaktioner gentemot denne befängt missanpassade varelse ska tolkas får inga svar. Tänkbara tolkningar är att insekten symboliserar sjukdom, galenskap eller den avvikande individen.

Kafkas metod att skildra märkliga händelser som en förvandling till skalbagge eller att en man häktas som i Processen utan att ge några tydliga förklaringar inbjuder till läsningar på olika nivåer. Då det inte finns en allvetande berättare utan endast ett subjekt som aldrig är fullt pålitligt tvingas läsaren göra bedömningar av vad som pågår utifrån det outsagda.

Franz Kafka insjuknande i lungtuberkulos och dog på ett sanatorium, 40 år gammal. Idag räknas Kafka som en av de viktigaste författarna inom den modernistiska prosan.

Nästa avsnitt ur 1900-tal: Bertolt Brecht och Verfremdungseffekten

Noter

1. Citat i översättning av Hans Blomqvist och Erik Ågren. Gäller samtliga citat från romanen.
2. Ett möte (2014) av Milan Kundera (övers. Anna Petronella Foultier) s. 110.
3. Alternativt kortroman.
4. Exakt vad för insekt valde Kafka att ej precisera, men det har antagits vara en skalbagge och i ett avsnitt i novellen kallar städerskan insekten för en dyngbagge.