Viktor Rydberg

Viktor Rydberg (1828–1895) inledde sin författarbana då han som medarbetare i Jönköpingsbladet och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning publicerade följetongsberättelser. De var av undermåligt slag, men han skulle några år senare lyckas bättre med den historiska romanen Fribrytaren på Östersjön (1857).¹

Det är dock hans nästa roman, Singoalla, som förblivit hans mest lästa. Det är en riddarroman där ett ålderdomligt och poetiskt språk stundtals möter inslag av övernaturlighet (huvudintrigen var baserad på det indiska dramat Shakuntala²). I en berättarstil som påminner om sagan skildras hur riddarsonen Erland Månesköld träffar och tjusas av zigenerskan Singoalla.

Singoallas följe får lov att slå läger på riddar Bengts ägor, men bestjäl honom och lämnar platsen i en hast. Singoalla och Erland skiljs åt. I zigenarnas lumpna handling och den värdighet som tillskrivs riddarna går det skönja ett nationalistiskt drag.

Ett tema som återkommer är dröm kontra verklighet. Erland längtar efter Singoalla under nätterna då hans känslor tycks öppna sig för deras svunna kärlek medan han om dagarna i det närmaste förbannar henne: ”Kan icke livet varda en dröm, där inbillningen räcker hjärtat vad det åtrår, där det förflutna är en återvunnen verklighet, som lämnar saknaden intet rum?”

Rydberg skulle skriva en tredje roman, Den sista Athenaren; först publicerad som följetong, sedan utgiven som bok. I likhet med debutromanen är det en historieroman och denna gång med religiösa motiv.

Rydberg skulle därefter övergå till att skriva religionshistoriska skrifter, vilka fick stort genomslag i samtiden. Detsamma hans uppsatser och essäer i nationalromantisk anda.³

Viktor Rydberg må förknippas främst med lyrik, men diktarrollen ikläder han sig först vid ett sent stadium i livet. Samlingen Dikter utkommer 1882 och innehåller den välkända ”Tomten”. Rydbergs lyrik har även inlemmats i den svenska traditionen kring jul genom Alice Tegnérs tonsättning och omarbetning av hans ”Betlehems stjärna”.

Nästa avsnitt ur Litteraturhistorien: Modernismen – avant garde inom konsten

Av Litteraturhistorien.se | Senast uppdaterad: 2023.12.06

Noter

1. Den svenska litteraturhistorien av Göran Hägg s. 281f
2. Natur & Kulturs Litteraturhistoria (2021) av Anders Cullhed, ”Världens vidgning och litteraturens spridning: 400–1400", red. Carin Franzén och Håkan Möller s. 132.
3. Den svenska litteraturhistorien ibid. s. 284f