Selma Lagerlöf

Selma Lagerlöf (1858–1940) var lärarinna i Landskrona då hennes första roman kom i tryck. Romanen som var Gösta Berlings saga publicerades först i tidningen Idun som följetong och sedan i bokform året därpå, 1891.

Gösta Berlings saga har som huvudperson Gösta Berling, en försupen präst som genomgår ett flertal strapatser. Efter att ha blivit ”utblottad på allt” tas han om hand av en majorska som han senare hamnar i konflikt med. Det är en episodisk berättelse full av skrönor i form av de många sägner som bryter in i de realistiska skildringarna som utspelar sig på 1820-talet, en tid då sagor om häxor och troll fortfarande var levande i folktron.

Huruvida övernaturliga skeenden inträffar i romanen är ofta svårtytt då författaren lämnar möjligheten öppen att det blott rör sig om syner och inbillningar. Vad som ändå går utöver det annars realistiska anslaget är det märkvärdigt sagobetonade som i en passage där bergen och slätterna pratar med varandra – en företeelse som skulle breda ut sig betydligt mer i Nils Holgersons underbara resa i Sverige.

Att Gösta Berlings saga blev nedgjord av en del ledande recensenter hindrade inte att Selma Lagerlöf snabbt blev en säljande författare. Efter ännu en framgång med novellsamlingen Osynliga länkar (1894) kunde hon säga upp sig från lärartjänsten och bli författare på heltid.1

Fortsatta utgivningar av romaner och noveller följde innan den historiska romanen Jerusalem I-II (1901–02) förskaffade Lagerlöf positionen som en av landets mest uppmärksammade författare. Hon hade vid den här tiden även fått rykte utomlands.

Ett av de verk som skrevs efter Jerusalem var Herr Arnes penningar som förblivit ett av de fortfarande lästa av författaren. Men än större genomslag gav hennes nästa roman Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som gavs ut i två delar (1906–1907). Den har blivit en av de mest lästa svenska sagoböckerna och berättar om en pojke som efter ett möte med en tomte krymper och sedan råkar hamna på ryggen på en gås. Gåsen sätter av mot skyn och det blir början på ett långt äventyr som breder ut sig i det avlånga riket.

Pojken slår följe med några vildgäss vars resa går från Skåne till Lappland. Det finns ett utbildande drag på sättet geografi och djurliv medverkar i sagan. Diverse omständigheter bidrar till att resan inte går raka vägen från syd till norr utan även i västliga och östliga riktningar. Medan landskap för landskap avverkas i episoderna inflikas svenska sägner, vilket var ett tydligt återkommande drag i Lagerlöfs berättande.

Det finns ett uppfostrande element i romanen: det är pojken som genom omständigheterna tvingas lära sig saker för att överleva ute i naturen; han visar sig dessutom kunna bistå djuren på olika sätt och blir den som gång efter annan räddar upp situationen.

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige är berättad som en fabel – Nils Holgersson blir i samband med förändringen i kroppsstorlek förmögen att förstå djurens språk och han samtalar med en mängd djur under sina äventyr. Det är en fantasifull berättelse som lästes av för den tiden enorma skaror: en skolupplaga på 100 000 exemplar trycktes utöver en upplaga på 40 000 exemplar; det kan jämföras med Verner von Heidenstams Vallfart och vandringsår (förvisso en diktsamling) som gavs ut i 1 500 exemplar.2

Bland övriga betydande verk av Selma Lagerlöf bör inte minst Kejsarn av Portugallien (1914) och Charlotte Löwensköld (1925) inräknas.

Preferenserna för det sagoaktiga gav Selma Lagerlöf ibland det nedvärderande epitetet ”sagotant”. Men idag är hon en av de mest kända av 1800-talsfödda svenska författare i andra länder – Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige är översatt på över 50 språk och den mest berömda av hennes böcker internationellt sett.3 Hennes författarskap kröntes med ett Nobelpris i litteratur 1909. Hon blev fem år senare första kvinna att bli invald i Svenska Akademien.

Nästa avsnitt ur 1900-tal: Hjalmar Söderberg

Noter

1. Den svenska litteraturhistorien av Göran Hägg s. 360
2. Ibid s. 296
3. http://www.selmalagerlof.org/selma.php