James Joyce och prosans formexperiment
James Joyce (1882–1941) föddes i Dublin, men tillbringade mycket av sin levnad utomlands. Han studerade moderna språk och kom att behärska fem stycken inklusive norska. Språkstudierna kunde märkas i hans förkärlek för ordens fonetiska förvrängningar och experimentella språkblandningar.
Hans författarbana skulle inledas med noveller, av vilka de första skulle bli publicerade 1904 och senare ingå i samlingen Dublinbor (Dubliners, 1914).1
Men det är främst tack vare Odysseus (Ulysses, 1922) som Joyce intar en central roll i 1900-talets litteraturhistoria. Romanen tar den modernistiska prosans formexperiment och upplösta struktur till nya höjder. Den upplösta strukturen gör att berättelsens stoff inte förlänas tydliga huvuddrag utan i stället uppnås en fragmentiserad verklighetsframställning, återspeglande det moderna livets splittrade värld. Dessutom uppvisar framställningen en mängd betydelseskikt som de många kommentatorerna av verket påvisat.2
Titeln Odysseus anspelar på Homeros antika versepos Odysséen,3 vilken den är löst baserad på men förlagd till modern tid. Från den grekiska övärlden har skådeplatsen förflyttats till Dublin och den heroiska huvudpersonen i det antika dramat har nu ersatts med något så banalt som en annonsagent.
Den över 700 sidor långa romanen utspelas under en dag. Från traditionell realistisk återgivning girar snart romanen mot formexperiment med skiftande berättartekniker. En av berättarteknikerna är Stream of consciousness, en form av inre monolog som Joyce var en av de första att använda och vidareutveckla (en författare som gjorde bruk av Stream of consciousness i en hel roman var Virginia Woolf i Mrs. Dalloway från 1925). Det mest berömda exemplet med denna teknik utgör romanens sista kapitel, ett enda medvetandeflöde – markerat av den totala avsaknaden av skiljetecken – återgivet från karaktären Molly Bloom.
Det är annars Mollys make Leopold Bloom som är handlingens huvudperson, om någon sådan ska utses. Dessutom är Stephen Dedalus en viktig karaktär, vilken uppträdde som huvudperson i Joyces delvis självbiografiska Porträtt av konstnären som ung (A Portrait of the Artist as a Young Man, 1916).
Om Odysseus var svårgenomtränglig med radikalt skilda stilgrepp mellan olika kapitel var den i svårighetsgrad dock ingenting i jämförelse med Finnigan’s Wake som Joyce påbörjade efter Odysseus och publicerades 1939. Finnigan’s Wake är ett av litteraturhistoriens mest svårtillgängliga verk och är skriven på en sammanblandning av olika språk.4 Vid den här tiden hade Joyces ögonsjukdom förvärrats och han fick hjälp av bland andra Samuel Becket att färdigställa verket.
Nästa avsnitt ur 1900-tal: Ryska romanförfattare under 1900-talet
| Senast uppdaterad: 2023.11.30Noter
1. Bonniers författarlexikon över utländsk litteratur, ”Joyce, James”, red. Knud Michelsen (2002) s 419.
2. Av vilka en del omnämns i essän "Ulysses-labyrinten" ur Lundkvist, Arthur. Ikarus' flykt (2012)
3. Hjälten heter just Odysseus i Homeros epos.
4. Bonniers författarlexikon över utländsk litteratur s 421.