Symbolism – reaktion mot realism
Den konstriktning som getts namnet symbolism uppstod under senare delen av 1800-talet. Symbolismen var en reaktion mot realismen och särskilt naturalismen.
Medan den realistiska och naturalistiska litteraturen eftersträvade en sann framställning av verkligheten med inslag av sociala tendenser vände sig symbolisterna bort från det rationella och objektiva. De ville i högre grad låta konstens uttrycksmedel kretsa kring det subjektiva. Med en framställningsart som utgick från det subjektiva perspektivet följde inslag av symboler och dunkla betydelser.
Om den naturalistiska författaren såsom Émile Zola i viss mån använde litteraturen som vetenskapligt instrument för att blottlägga samhället och den mänskliga psykologin riktades symbolisternas intresse mot det obskyra och därav kommer också idén kring det symboliska i form av det som inte avtecknar sig direkt utan i symboler.
Medan det symbolistiska i litteraturen tillkännagavs av bland annat ett energiskt bildspråk och fri vers märktes det symbolistiska i bildkonsten genom att symboler och allegorier fick mer utrymme i målningar.
I pressen kallades symbolisterna ofta för "dekadenta", vilket ansågs karaktärisera moraliskt förfall parat med estetisk förfining. Etiketten sattes först på Paul Verlaine av honom själv, men skulle även gälla sådana som Oscar Wilde och Charles Baudelaire – den senare i synnerhet var en viktig inspiratör för de symbolistiska diktarna.
Författarna själva såg sig troligen inte som dekadenta i någon större utsträckning och föredrog – om de alls föredrog en beteckning – symbolism. En av de viktigaste företrädarna var Jean Moréas (1856–1910) som också skrev symbolismens manifest, vilket publicerades 1886. Andra namn att förknippa med rörelsen är Paul Valéry (1881–1945), André Gide (1869–1951) och kanske främst Stéphane Mallarmé (1842–1998) som är en viktig idéskapare till riktningen. Mallarmé frammanar symboliska effekter i sina dikter genom att låta vardagliga ting och föremål få andra betydelser än deras reella eller abstrakta. Ett exempel är dikten "Suck":
Din panna, min syster, som hösten trött
och drömmande färgar i rodnande rött,
ditt irrande öga, som himlen för hän,
lockar min själ, likt en sorgsen fontän
i en vemodig park, att höja sin trogna
stråle mot himlar som blånande, mogna
speglar sitt svårmod i ändlösa dammar
och sänder ett dröjande skimmer som flammar
på döende vatten där vindarna härjar
bland irrande höstlöv som dödskampen färgar.1
Symbolismen skulle förebåda modernismen i det den avvek från traditionell litterär framställning. På tal om litterär framställning är symbolism framför allt en riktning som passar lyriken medan det är få verk inom epiken som getts beteckningen. Vad gäller det senare kan det dock appliceras på den ryska romanen Petersburg av Andrej Belyj (1880–1934).
Nästa avsnitt ur 1800-tal: Oscar Wilde
| Senast uppdaterad: 2024.02.03Noter
1. Tolkning av Gunnar Ekelöf.