T.S. Eliot och Ezra Pound
T.S. Eliot (1888–1965) föddes i USA, men levde största delen av livet i England där han skulle göra sig ett av 1900-talets största namn inom poesin. Redan debutsamlingen Prufrock an Other Observations (Prufrock och andra iakttagelser, 1917) ansåg vara en stilrevolution inom den engelskspråkiga poesin.1 Diktraderna utgick inte längre från en vänsterställd rad utan kunde börja på olika ställen. Eliot använde sig också av populära sånger som normalt befann sig långt ifrån det höglitterära som kontrasterande inslag.
T.S. Eliot skulle inte bara påverka den moderna lyriken under 1900-talet som poet utan också som kritiker. Med utgångspunkt från kritiken gav han dikten en i högre grad intellektuell prägel. Han skulle bli inflytelserik genom omvärderingar och han skulle även till viss del återanvända en del materialet.2 Detta får genklang i den berömda formuleringen ”Omogna diktare imiterar; färdiga diktare stjäl” (ibland omstöpt till det mer slagfärdiga "Amatörer lånar, genier stjäl"), vars innebörd är att mindre goda diktare inte höjer sig från att framstå som sämre kopior av förlagan medan den förträffliga diktaren lyckas skapa något eget av förlagan.
I essän ”Kritikerns funktion”3 motsätter sig Eliot en av antikens mönsterbilder som innefattades av termen imitatio (efterhärmning) och betonar i stället det eftersträvansvärda i att uppnå något nyskapande. Han skriver att ”sökandet efter fulländningen är ett tecken på futtighet, ty det visar att författaren har erkänt existensen av en obestridd andlig auktoritet utanför honom själv, efter vilken han har försökt rätta sig”.
Ansett som ett av de största inom lyriska verken under modernismen är Eliots långdikt Det öde landet (The Waste Land, 1922). Dikten innefattade citat, jazzrytmer, mytologi och antropologi som tillsammans gav tidlöst eko till nutiden.4 Fastän innehållet i varje del inte låter sig förstås utan vidare finns en grundstämning och ett uttryckssätt som träffande beskriver sin tids uppgivenhet efter kriget. I titeln Det öde landet kan inläsas vad skyttekanonerna och granaternas stormeldar åstadkommit, hur marken där frontkriget utspelat sig omvandlats till något där inget grönt längre spirar:
Vad kan slå rot, och vilka grenar växer
ur grus och bråte? Du människobarn,
vad vill du svara eller gissa – allt du känner
är bilder, splittrade under solens tyngd,
där döda träd ej skänker någon skugga, syrsan ingen lättnad
och torra stenen inget sorl av vatten. Blott här,
här finns det skugga under den röda klippan,
(kom hit i skuggan av den röda klippan),
så skall jag visa dig något annat
än skuggan, som kliver bakom dig om morgonen,
och skuggan, som växer för att möta dig om kvällen;
jag skall visa dig ångest i en handfull stoft.5
Delaktig i Det öde landet var Ezra Pound (1885–1972) som medverkade i redigeringen av den långa dikten. Liksom Eliot var Pound en amerikan som flyttade till Europa, i Pounds fall blev det Italien via London och Paris. Ezra Pound grundade imagismen i London 1912. Året därpå skrev han ett imagistiskt manifest, ”Imagisme”, och fungerade som redaktör för en antologi med imagister. Det bildades en grupp kring rörelsen, men Pound skulle dock snart vända sig bort från dessa. 6
Imagismen (ej imaginism) som kommer av engelskans image (bild) behöver inte ses som bildrik poesi (dvs. riklig med av metaforer), utan väsentligast var klarheten och det konkreta i tecknandet av en enda bild som utgör dikten. Talspråk, nya fria rytmer, hård och klar poesi – alltså på många sätt gemensamt för en del av Eliots diktning. Imagismen skulle inte bli långvarig som rörelse, men skulle få återverkningar på många andra poeter.
Huvudverket Cantos som Pound skrev under den långa perioden 1917–58 blev aldrig helt färdigställt. Det beskrivs av Arthur Lundkvist som ”uppbyggt av bisarra fragment och associationer, ett tekniskt kraftprov och ett storartat lyriskt misslyckande.” 7
Pound var lika mycket som författare i egen kraft en betydelsefull kritiker tillika mecenat och medhjälpare till andra poeters utveckling. Förutom Eliot skulle han spela en viktig roll för James Joyce och särskilt slutprodukten av dennes huvudverk Odysseus.
Ezra Pounds rykte svärtades då han visade sympati för fascismen under andra världskriget, för vilket han senare arresterades. Därefter blev han diagnostiserad som psykiskt sjuk och vistades på ett mentalsjukhus i tolv år.
Nästa avsnitt ur 1900-tal: James Joyce och prosans formexperiment
| Senast uppdaterad: 2024.04.13Noter
1. Natur & Kulturs Litteraturhistoria (2021) av Mats Jansson, ”Modernismens decennier", red. Carin Franzén och Håkan Möller s. 697.
2. Ikarus' flykt (2012) Lundkvist, Arthur.
3. ”Kritikerns funktion” ur Vad är en klassiker? (1948) Eliot, T.S (övers. Daniel Andreae).
4. Det öde landet (2002) Eliot, T.S, efterord Jonas Ellerström.
5. Tolkning Karin Boye och Erik Mesterton.
6. Tack, modernismen för den tid som varit (2007), Göran Palm, s. 76. Pound skulle i stället under sin senare dels diktargärning förknippas med en annan ism, vorticismen (från ordet ”vortex”, virvel).
7. Diktare och avslöjare i Amerikas litteratur (1942) Lundkvist, Arthur.