Litterära genrer
Ordet genre kommer från franskan via latinets genus och kan översättas till ”typ”. Det var den svenske botanisten Carl von Linné som på 1700-talet först använde ordet ifråga om indelning, vilket under nästa århundrade skulle användas inom litteraturen. En av de första indelningarna gällde de antika litterära framställningsformerna tragedi, komedi och epos som redan hade särskilts av Aristoteles.
Epik, drama (dvs. teaterpjäser, skådespel) och lyrik (dvs. poesi, dikter) är exempel på litterära genrer.
Epik är berättande litteratur. Den kan vara skriven på vers och kallas då epos (en genre som idag nästan är helt övergiven), men också noveller och romaner inordnas som epik. Drama är också berättande, men skiljer sig från epik genom att texten ska framföras (på scen av skådespelare som agerar) medan epik är återberättande.1
Inom berättande litteratur och annan fiktion finns flertalet etablerade genrer tillika undergenrer som de flesta är bekanta med. För att nämna några är deckare, rysare och fantasy tre exempel.
Därtill finns andra sorters textformer som kan ges litterära kopplingar, men inte alltid. Hit hör sådant som krönikor och kåseri, vilka oftast hör hemma i tidningar och tidskrifter.
Uppdelning av genrer
Genrer kan finnas på olika nivåer. Det kan på högsta nivån vara epik som på nästa nivå är en roman som på nästa nivå är en deckarroman. Därtill förekommer blandgenrer såsom prosalyrik.
Primär nivå
Epik – berättande diktning såsom romaner och noveller.
Dramatik – skådespel och teateruppsättningar.
Lyrik – poesi, dikter.
Sekundär nivå
Diktverk – samling av dikter. Ibland används termen diktsvit för en serie dikter med eventuellt sammanhållet tema.
Epos – episk dikt skriven på vers, kallas även hjältedikt. Ett av de mer kända exemplen är Odysséen av Homeros.
Roman – en skönlitterär form som utgörs av en längre fiktiv text på prosa.
Novell – en skönlitterär text som i flera avseenden liknar romanen, fast som är kortare och därmed ofta mer koncentrerad till sin handling än en roman.
Övriga genrer
Genomgångar av genrer:
Reportaget och reseskildringen
Kortare defintioner av genrer:
Drömspel – en dramaform som förmedlar intryck från drömmens värld och utmärks av osammanhängande komposition. Ett känt exempel är Ett drömspel från 1902 av August Strindberg.
Hermetisk diktning – en form av dunkel poesi där ordens ljudklanger har högre rang än dess mening. Bland företrädarna finns Giusepi Ungaretti och Pablo Neruda.
Kammarspel – kortare skådespel med färre roller än normalt och i en mindre teater.
Limerick – en särskild form av skämtvers.
Lärodikt – litteratur med ambitionen att förmedla lärdom. Ett känt exempel är dikten "Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon" från 1876 av Anna Maria Lenngren.
Konkret poesi – lyrisk riktning, särskilt under 1960-talet, där orden uppfattas som material och tonvikten läggs på det visuella och ljudmässiga.
Roman
Romanen skiljer sig från epos (t.ex. Iliaden) genom att vara skriven på prosa och inte på vers, den skiljer sig från noveller genom sitt omfång – enligt E.M. Forster i sin inflytelserika Aspects of the Novel (1927) är en roman fiktiv prosa som överstiger 50 000 ord.2
Detta räcker som en summarisk genredefinition av romanen så länge man är medveten om att gränsdragningarna emellanåt kan vara mer oklara, exempelvis då den självbiografiska romanen och memoaren tangerar varandra.
Undergenrer till romanen
Bildningsroman – roman som skildrar en ung persons bildning genom de erfarenheter som gör honom/henne till en (intellektuellt) mognad människa. Ett exempel är Wilhelm Meisters läroår från 1795 av Johann Wolfgang von Goethe. Termen utvecklingsroman används också, men kan skilja sig i betydelse.
Brevroman – en roman som utgörs av en fiktiv brevväxling. Ett känt exempel är Julie eller Den nya Héloïse från 1761 av Jean-Jacques Rousseau.
Dagboksroman – en roman som utgörs av en fiktiv dagbok. Ett känt exempel är Doktor Glas från 1905 av Hjalmar Söderberg.
Diktatorsroman – en genre i Latinamerika som ger kritisk belysning av diktatorer. Några kända exempel är Presidenten (1946) av Miguel Ángel Asturias och Patriarkens höst (1974) av Gabriel García Márquez.
Generationsroman – en roman som uppfångar tidsandan hos en generation. Ett svenskt exempel är Jack från 1976 av Ulf Lundell.
Gotisk roman – beteckning på skräcklitteratur med ofta romantiska inslag. Som den första brukar The Castle of Otranto från 1764 av Horace Walpole räknas.
Historisk roman – en roman som präglas av en historisk händelse eller period. Som genrens skapare räknas Walter Scott.
Kollektivroman – roman där en större grupp utgör huvudpersonerna.
Kriminalroman – även detektivroman eller deckare. En roman som skildrar brottslighet och särskilt mordfall.
Skälmroman – även pikareskroman. Roman med underhållande berättande och där huvudpersonen eller huvudpersonerna är mindre seriösa personer (skälm betyder bland annat skojare). Ett exempel är Döda själar av Nikolaj Gogol.
Utvecklingsroman – En roman som skildrar hur en person utvecklas från ung ålder och framåt, ofta utifrån ett naturalistiskt perspektiv där miljön bland annat betonas. Ett exempel är Romanen om Olof av Eyvind Johnson. Jämför bildningsroman.
Se även Litteraturvetenskapliga begrepp.
Noter och källor
1. Lyrikanalys av Lars Elleström (1999) s 18.
2. Aspects of the Novel (1927) av E.M. Forster
Termlexikon i litteraturvetenskap av Kenneth Åström (red.) (2008).