Homeros och hjälteeposet
Den tidiga perioden under antiken brukar kallas arkaisk tid och Grekland var bestående av ett antal stadsstater som oftast styrdes av kungar. Bland de första litterära alstren från antikens Grekland finner vi hjältedikter, eller epos. Ett grekiskt epos skrevs på vers och för det mesta användes versmåttet hexameter. Det är till skillnad från det grekiska dramat längre och berättelsen utspelar sig också under längre tid. De mest berömda hjältedikterna är Iliaden och Odysséen, vilka brukar tillskrivas en viss Homeros som ska ha levt på 700-talet f.Kr.
Var Homeros en historisk person och i så fall den verklige upphovsmannen till dessa två epos? Föreställningen av Homeros som ensam skapare av dessa berättelser har ifrågasatts, troligtvis hade berättelserna tidigare förebilder i någon form och i övrigt är föga känt om personen Homeros. En fråga som också har rests är hur texternas originalskick kunnat bevarats intakta inför faktumet att mängder av ”sångare” framfört dessa – av naturliga skäl lästes länge inte dessa epos utan återgavs av sångare eller rapsoder. Det är oklart när dem först skrevs ned, men troligt är att det skedde någon gång under den arkaiska tidsperioden under antiken.
Dagens människor ställer sig säkert undrande till den minnesförmåga som måste ha krävts för att komma ihåg långa berättelser. En del av svaret ligger i att sångarna hade minnesstöd, till exempel i olika stående epitet för karaktärerna och upprepade formler (en term för detta är mnemoteknisk funktion). En sådan upprepad formel innehållandes epitet från Odysséen kunde vara: ”Honom svarade då den mångförslagne Odysseus”. Dessutom var inslag av improvisation tillåtet. Den andra delen av svaret är helt enkelt att dåtidens människor läts utveckla en vidare minnesförmåga då deras vardag inte underlättades av möjligheten att lagra information på samma sätt som vår.
Iliaden
Iliaden utspelar sig under det mytiska trojanska kriget där hjältar som Agamemnon och Hektor strider på vardera sida. Inget prisas som hjältemod i Iliaden där män upptar centrumet medan kvinnor befinner sig i periferin som sörjande mödrar för stupade män. Hjältarna framställs som stridslystna snarare än ädla. Beskrivningar från strider dyker regelbundet upp och är ofta mycket råa.
Perifraser används i riklig mängd, då någon stupar på stridsfältet kan det heta "av natt omhöljdes hans ögon"1 (omskrivning för att dö). Likaså förekommer metaforer: "Solens lysande bloss i Okeanos [havet] stupade neder, / dragande efter sig natten mörk över bördiga jorden."2
Iliaden avslutas aningen abrupt efter begravningen av den trojanska härföraren Hektors kropp och före krigets definitiva avgörande. Den inrymmer inte två väl kända mytiska episoder som brukar förtäljas tillsammans med det trojanska kriget: Achilles död och den trojanska hästen (som i stället omtalas i Odysséen).3
Odysséen
I Odysséen berättas episodiskt om Odysseus äventyr under hemfärden till dennes maka Penelope. För nutida läsare torde Odysséen var mer lättillgänglig än Iliaden och här känns typiska berättarmotiv igen som hjältens hämnd, den återvändande hjälten och likaså hjältens utbrytning och framgångsrika flykt.
Att mänskliga bemödanden är i händerna på gudarna märks tydligt i Odysséen. Ett felsteg från den mänskliga parten kan förarga en av de mäktiga uppe på Olympos, vilket i regel leder till olycka. Tillika kan påverkan ske från människornas håll, som då Odysseus hörsammas av gudarna och får se sin bön uppfyllas när havet han kämpat med mojnar.
Gudarna i de homeriska eposen griper oftast in i händelseförloppet på jorden indirekt: i stället för att styra skeenden kan en egenskap ges till en människa som får användning för denna i något specifikt ändamål. Ett mer direkt sätt en gud kan beblanda sig med människor är genom att anta mänsklig skepnad. Människorna har inte liknande makt, de kan bara be och hoppas att en gud står dem bi i någon sak. Relationerna mellan människor och gudar är centrala i Iliaden och Odysséen och är en återspegling av hur antikens människor uppfattade världen.
Nästa avsnitt ur Antiken: Dikten under den grekiska antiken
| Senast uppdaterad: 2023.08.10Noter
1. Iliaden (4 sången, rad 503) översättning Erland Lagerlöf
2. Ibid. (8:485–486)
3. Det mindre kända verket Posthomerica av Quintus från Smyrna utgör en fortsättning på Iliaden.