Dikten under den grekiska antiken

I antikens grekiska stadsstater lästes inte dikter från boksidor utan framfördes muntligen, ibland till musik och dans. En av de stora diktarna var Sapfo (ca 610–580 f.Kr.) som levde på den grekiska ön Lesbos och var mycket berömd under sin samtid. En sak som är känt om henne är att hon undervisade flickor i sång och dans. En del källor påvisar att hennes förhållande till en del av dessa var av erotisk natur och det är därför hennes hemplats fått ge namn åt kvinnlig homosexualitet.

Den mest berömda av Sapfos dikter är denna:

Så kan ingen likna en gud i lycka
som den avundsvärde du låter sitta
hos dig för att njuta din stämmas alltid
älskliga tonfall

och ditt skratt som klingar så ljuvt – och får mitt
hjärta dock att klappa så tungt i bröstet;
blott jag flyktigt möter dig får jag intet
ord över läppen

själva tungan ligger i band, och plötsligt
ilar genom köttet den fina lågan
jag förlorar synen, i örats gångar
börjar det ringa,

hela kroppen dryper av svett, jag skälver
in i märg och ben och min hy får gräsets
bleka färg på marken, jag liknar mest en
döende...¹

Att dikten har antagits vara en bröllopssång är betänksamt med tanke på dess till synes introverta innehåll. Sture Linnér gissar i sin bok Den gyllene lyran att den i stället ”sjöngs i väninnornas krets”.²

Det allra mesta av Sapfos penna som överlevt är dikter som endast i fragment bevarats för eftervärlden. Mer bevarat finns det av en annan berömd diktare, Pindaros (518–438 f.Kr.) som levde under nästkommande sekel. Han föddes i närheten av Thebe och hans dikter skulle inspirera många skalder under kommande sekel. Den huvudsakliga delen av hans diktning består av segersånger som tillägnades vinnarna i stora idrottstävlingar. Denna form av diktning kallas körlyrik och framfördes i samband med stora fester som till exempel idrottstävlingar.

Det hindrade inte att stämningen kunde vara kontemplativ, som i Pindaros mest berömda dikt:

Vad äro vi? Vad äro vi ej?
Skuggan av en dröm är människan.
Men faller en stråle av gudasänd glans på vår väg,
då vandra vi i förklarat ljus,
och ljuvt blir livet³

Som en motsvarighet till "de sju vise" inom den grekisk-antika filosofin fanns grupperingen "de nio lyrikerna" bestående av de mest ansedda diktarna. Sapfo och Pindaros var två av dessa och därutöver fanns framstående grekiska skaldenamn såsom Alkaios (620–580 f.Kr.), Anakreon (582–485 f.Kr.) och Simonides (556–468 f.Kr.).

Nästa avsnitt ur Antiken: Det grekiska dramat

Av Litteraturhistorien.se | Senast uppdaterad: 2023.08.10

Noter

1. Översättning Hjalmar Gullberg.
2. Sture Linnér Den gyllene lyran (1989)
3. Översättning Emil Zilliacus och Sture Linnér.