Gunnar Ekelöf – ”Poetik”

Dikten “Poetik” är en dikt av Gunnar Ekelöf (1907–1968) från hans diktsamling Opus incertum från 1959.

Poetik

Det är till tystnaden du skall lyssna
tystnaden bakom apostroferingar, allusioner
tystnaden i retoriken
eller i det så kallade formellt fulländade
Detta är sökandet efter ett meningslöst
i det meningsfulla
och omvänt
Och allt vad jag så konstfullt söker dikta
är kontrastvis någonting konstlöst
och hela fyllnaden tom
Vad jag har skrivit
är skrivet mellan raderna.

Meta-poesi

Gunnar Ekelöfs dikt ”Poetik” handlar om poesin – ordet poetik härstammar från antiken och kan översättas till diktkonst, och som begrepp avser det läran om dikters utformning. Dikten berör både läsandet samt skrivandet sett genom författarens perspektiv och då den kommenterar sig själv (uttryckligen i raden som innehåller ”vad jag så konstfullt söker dikta”) kan den betraktas som meta-poesi. Man kan också säga att dikten har en självreflexiv nivå.

Tolkning

På grund av diktens abstrakta prägel blir en mimetisk läsning ofruktbar. Det fodras ett annat slag av läsning för att öppna för vidare förståelse. Det går att göra en semiotisk läsning av dikten då den frambringar enheter samt en helhet som väl besvarar semiotikens påståenden om poesin. Till exempel finns det ett flertal så kallade ogrammatiskheter, inklusive en redan i första raden: ”Det är till tystnaden du skall lyssna”

Att lyssna till en tystnad blir en paradoxal utsaga, men Ekelöf eftersträvar kanske här en effekt där det motsägelsefulla blir upplyst. Man kan sluta sig till att diktjaget efterlyser en känslighet i diktläsandet som leder till att subtila sammanhang kan uppfattas. Vid en sådan läsning blir det just detta som i förstone befanns informationsmässigt bristfälligt eller paradoxalt som genom tolkandet blir själva ”informationen”.

Det motsägelsefulla står i fokus genom att konstfull och konstlös sammanlänkas (”Och allt vad jag så konstfullt söker dikta / är kontrastvis någonting konstlöst”). Detta kan ses som diktarens poetik, det vill säga förhållande och mål med sin egen diktning. Något av ett ”program”, eller motto om man så vill.

Avslutningen ”Vad jag har skrivit / är skrivet mellan raderna” handlar om att vad som ej direkt uttalas är det essentiella. Att omvänt referera till något genom ett avstånd som uppstår då det inte explicit förmedlas kan ses som kännetecknade för dikter i allmänhet (även om undantag självfallet finns). Detta återspeglas i uppmaningen ”Det är till tystnaden du skall lyssna”. Tystnadens kan här tydas som det outsagda (och därmed det väsentliga).