Pastoral över främmande kontinent
Den afrikanska farmen av Karen Blixen
Den danska författaren Karen Blixen (1885–1962) är en av Skandinaviens största kulturpersonligheter. Hon var inte nydanande som författare, snarare tidlös, men hennes böcker äger stor berättandekraft.
Blixen tillbringade 17 år i Afrika och i Den afrikanska farmen (Out of Africa, Den afrikanske Farm, 1937; utgiven på svenska samma år)1 beskriver författaren sitt före detta liv i Brittiska Östafrika, nuvarande Kenya, som vid denna tid ingick i det europeiska kolonialväldet och stod under britternas kontroll. Men medan britterna inte betraktade kenyanerna som människor likställda dem själva blev infödingarna Blixens nära anförvanter.
Likt en av de andra mästerliga skildringarna av en europés vistelse i Afrika under kolonialtiden, J.M.G. Le Clézios Afrikanen (2004), är Den afrikanska farmen kanske mer memoar än roman. Att separera genrerna är svårt inte minst då det aldrig går att veta säkert vad som är fakta och fiktion. Men i båda fallen är det som skildras utsnitt ur livet och inte livsskildringar som är memoarers gebit.
I pastoralen Den afrikanska farmen är världen en annan. Noshörningar, zebror och andra vilda djur upptas i berättelsen vars miljöbeskrivningar ger hög närvarokänsla. Här finns likaså de kristna missionerna som del i den stora kulturkrocken mellan de anlända och de infödda afrikanerna. Blixen beskriver steget i hennes liv genom flytten som från enformighet ”till full orkester”.
Ögonblicksbilderna från det afrikanska landskapet är många och något av bokens höjdpunkter. Det kan låta så här vid en safari:
Hur härliga var inte kvällarna i Massajareservatet när vi strax efter solnedgången kom fram till vår flod eller vårt vattenhål, hela karavanen i en lång rad. Slätten med törneträden var ganska dunkel, men luften över våra huvuden var fylld av klarhet och i väster stod en liten stjärna som under natten skulle växa sig till stor och strålande, en prick av silver i en bärnstensrymd.2
Ett tema som framträder är mötet med det främmande, med den andre. Infödingarna för en ur europeiskt perspektiv udda livsföring och har en besynnerlig syn på tillvaron. Trots att nästan ett sekel tillryggalagts förmår boken öppna nya insikter för hur vida skillnaderna kan vara mellan människor i olika delar av världen och hur viktiga dessa är för att leda bort oförståelse och missaktning. Detta är i en tid då avståndet kulturellt sett är gigantiskt mellan Europa och Afrika.
Blixens berättelse framglider i självklart majestät. I stället för att påtvinga Afrika en exotisk klädsel och skildra det från ett ovanperspektiv blir intrycken av skådeplatsen ändå brokig genom det alldagliga livet på farmen och det extraordinärt fascinerande som emellanåt uppträder. Berättelsen lyfts av selektivt utvalda detaljer och välavvägda expressiva markeringar som får det objektiva och känslomässiga att flyta ihop. Jämte vardagsskildringarna och den berikande antropologiska dimensionen rymmer afrikanska farmen det storslagna och gripande – det inte att ta miste på att vad som utspelas tycks vara höjdpunkten ur ett liv.
Mot slutet av sitt liv skulle Karen Blixen hunnit bli världsberömd. Hon gör författarturnéer i bland annat USA där media och kändisar gärna vill träffa den äldre danskan vars gåtfulla karisma gjorde hennes person än mer intressant. Långt efter Blixens död skulle Hollywoodfilmatiseringen av Den afrikanska farmen återuppliva den internationella berömmelsen.
Nästa bok i sammanställningen De bästa romanerna: Nummer 57
50 klassiska romaner i världslitteraturen
Romanklassiker från dåtid till nutid. Lästips och litteraturhistorisk bildning i en bok.
| Senast uppdaterad: 2024.12.10Noter
1. Blixen skrev boken först på engelska och översatte sedan själv den danska versionen.
2. Citat i översättning av Artur Lundkvist.