Hesse och själsbiografin
Demian av Herman Hesse
Demian (1919; utgiven på svenska 1971) är Hermann Hesses (1877–1962) sjätte roman och den inordnar sig i författarens övergripande teman kring socialt utanförskap och andligt sökande.
Titelfiguren Max Demian är inte bokens huvudperson, det är Emil Sinclair (romanens undertitel lyder ”Berättelsen om Emil Sinclairs ungdom” och var från början huvudtiteln då boken gavs ut anonymt). Demian är likväl berättelsens främsta drivande kraft som den brådmogna aparta pojken som Emil kommer i kontakt med. Demian är i mycket en motsvarighet till Richard i Peter Camenzind (1904) och Hermann Heilner i Under hjulet (1906), två andra verk av Hesse. Samtliga är individer som romanens alter egot lägger märke till och vice versa. Samtliga är likaså alla särlingar och i förhållande till alter egot friare, stoltare och modigare i sitt uppror. Men deras öden slutar tragiskt. I Demians fall finns dock osäkerhet därom – han gör krigstjänst och sedan är det snarast som om denne figur upplöses. Demian, är lika mycket symbol som karaktär, mer av andlig vägvisare än fullt utvecklad realistisk karaktär.
Emil skrider in i ”den dunkla världen”1 – det är hans tankar som är det centrala. Flickor är avlägsna drömting, han är mycket försynt, men i den äldre ungdomen blir han en ”berömd, våghalsig kroggäst”. Ett till synes desperat grepp för att finna en väg in i hemskapen, men det lyckas inte och flickorna vågar han fortfarande inte approchera.
Han börjar alltmer acceptera sin tvungna reträtt från den breda vägen: ”Om världen inte hade bruk för människor sådana som jag, om den för dem inte hade någon bättre plats, några högre uppgifter, nå väl, då gick människor som jag under.” Som den utomstående betraktar han de andra, ofta med förakt inför deras löjliga livsvillkor. Själv vill Emil hellre leva ett inre än ett yttre liv, endast då förstås världen, resonerar han. Demian blir hans vägledare in i det dunkla. Där finns ingen given dualism utan en förening av gott och ont bortom moral och konventioner.
”Vår gud heter Abraxas2 och han är gud och satan.” Detta lär även Pistorius ut, en musiker som likt Demian innehar en symbolisk tillvaro i romanen. Det framgår att Pistorius tidigare varit teolog, men brutit upp från denna livsbana (Hesse hade själv rymt från en missionsskola i sin ungdom). Om Pistorius framstår som den Emil kunde blivit, men undslapp att bli, är Demian den han ville vara men inte kunde eller vågade vara? Symboliken är inte alltid lättutredd, men i vilket fall måste Emil gå en annan väg än sina vägvisare för ens främsta skyldighet var ”att söka sig själv, förlita sig på sig själv, treva sig fram längs den egna vägen, oavsett vart den ledde”.
En ytterligare karaktär på Emils väg är den plågade och splittrade Krauer. Emil hindrar honom från att begå självmord. Är detta en händelse som egentligen är en negation åt det suicidala hos Emil själv? Hermann Hesse hade själv erfarenhet av självmordsförsök.
Demian kan ses som en utvecklingsroman, vilken de nämnda Peter Camenzind och Under hjulet också är, men är i så fall den minst renodlade utvecklingsromanen av dessa tre. I Emil Sinclairs jakt efter sin själs källa för att hitta en sanningens utblick mot världen delar den även drag med Siddharta (1922), som skulle bli Hesses nästa roman. Hesse visar sin förmåga att låta en roman bjuda på filosofiska djup samtidigt som läsaren måste acceptera att berättandet då och då åsidosätts. Demian skulle kunna sägas vara vad Hesse själv betecknade sina verk, en ”själsbiografi”.
Nästa bok i sammanställningen De bästa romanerna: Nummer 52
50 klassiska romaner i världslitteraturen
Romanklassiker från dåtid till nutid. Lästips och litteraturhistorisk bildning i en bok.
| Senast uppdaterad: 2023.08.10 Noter1. Citat i översättning av Erik Ågren, gäller samtliga i texten.
2. Av gnostiskt ursprung och enligt Basilides som levde på 100-talet betecknande det högsta väsendet. I boken är en viktig funktion att det var en gud som uppvisade två motstridiga sidor som var både ”gudomliga och djävulska”.