Konstnärsroman med kvinnlig synvinkel

Alberte-serien av Cora Sandel

Trilogin om Alberte av norska författaren Cora Sandel (1880–1974) inleds med Alberte och Jacob (1926)¹, ett uppväxtpreludium. Kallt och fattigt är det i Nordnorge där berättelsen tar sin början. Alberte uppenbarar sig i romanen som en person på sparlåga. Hon är lättgenerad, tillknäppt och för det bannas hon av sin mor som dessutom tycker hon kunde göra mer för sitt yttre.

Det finns ändå innerliga familjeband som gör sig gällande mellan de bistra vardagkänningarna och kanske starkast är bandet till brodern Jacob som mot slutet av första delen går till sjöss.

I andra delen (Alberte och friheten, 1933) återfinner läsaren Alberte i parisiska konstnärskretsar, men hennes egen riktning är ännu vag. Hon hankar sig fram inhyrd på billiga hotellrum med risk för ohyra och ibland möss, till och med råttor kan erbjuda sällskap. Ensam känner hon sig och än mer då rumskompisen Lisen finner en fästman. Alberte får själv anbud från män, men de slås ned, hon finner alltid någon defekt hos dem. Det som genomsyrar bokens grundstämning är inte vägen till författarskapet (den är heller ingen veritabel utvecklingsroman då den lika ofta dröjer sig kvar vid livskeden som går vidare) utan det liv som inte blir till medan man lever. Den som är inåtriktad och inte särskilt vacker kan hamna i ständiga återvändsgränder. Den kan bli lämnad kvar, som någon i periferin, utan medel till att syresätta det som omger en; dömd till valet att ta anbud som inte egentligen tilltalar. När hon väl träffar någon väcks ingen förälskelse värd namnet.

Paris med caféer, parker upplevt av någon som lever, men betraktar allt på håll är träffande i stämningsbilder. Sandel förmår öppna dörrar till såväl tankelivet hos sin protagonist som få de yttre miljöerna att framträda klart för läsaren. Författardrömmarna och framtidsutsikterna är alla vaga och tyngda av tvivel. Men ändå, det kanske viktigaste: hon har erövrat sin frihet då hon i Paris sluppit undan den kvävande småstaden.

Tredje delen, Bara Alberte (1940), rör familjeliv och vägen till författarskapet och skrivandet har fått fler konturer. Men det är ett område där Alberte känner mindervärdeskänslor. Hon skildrar hur kvinnorna får ofta stå tillbaka för männen, ägna sig åt hushållsarbete och vara beroende då männen är försörjare av hushållet. Trätorna är många och Alberte tvingas till kännbara kompromisser gentemot den Siwert som hon lever under samma tak med.

Romanerna kretsar kring en upplevd verklighet: författaren växte själv upp i Tromsö innan hon reste till Paris för att förverkliga sina konstnärsdrömmar – försöken som målare gick i stöpet, i stället blev det ett författarskap. Cora Sandel var i själva verket en pseudonym och bakom dolde sig Sara Fabricius. Hon bodde de sista åren i Uppsala där hon också är begravd.²

50 klassiska romaner i världslitteraturen

Romanklassiker från dåtid till nutid. Lästips och litteraturhistorisk bildning i en bok.

Finns som ebok och ljudbok

Av Litteraturhistorien.se | Senast uppdaterad: 2024.01.18

Noter

1. Alberte og Jacob är norsk originaltitel; den svenska titeln är också utgiven med titeln Alberte och Jakob.
2. https://nordicwomensliterature.net/se/writers/sandel-cora-3/