Mord och kärlek

Tjärhandlaren av Aksel Sandemose

Tjärhandlaren bokomslag framsidaAksel Sandemose (1899–1965) blev ett namn i litterära kretsar redan efter debutromanen En sjöman går i land (En sjømann går i land, 1931), fast är idag troligtvis mest hågkommen som Jantelagens upphovsman. Jantelagen och dess mentalitet beskrivs i den okonventionella självbiografin En flykting korsar sitt spår (En flyktning krysser sitt spor, 1933) som utspelar sig i den fiktiva orten Jante.1

Sandemose hade emigrerat från Danmark till grannlandet 1929 och även gått över till att skriva på norska. I Tjärhandlaren som utkom fredsåret 1945 (på svenska 1946) är handlingen förlagd till Norge åren innan ockupationen. Romanen börjar 1934, men utmärks av en bruten kronologi då den går med ganska stora kliv framåt och bakåt i tiden. Kompositionen är sparsam och berättar sin historia i ett ringa antal scener.

Personen i handlingens centrum är Audun Hamre som byggt ett hus till sig själv i skogen med pengar som han skaffat sig genom svindleri i kategorin sol-och-vårare. Denne nogsamt beräknande man tycks mest av allt tycks söka ensamheten, undantaget sin mor och en läkare som han tilldelar nischer i den solitäras sfär.

Det är således en ovanlig romanhuvudperson Sandemose låter läsarna stifta bekantskap med och alla lär inte vara sympatiskt inställda. Sandemose var emellertid inte främmande för omtvistliga huvudpersoner. Eller för brottshistorier … exempelvis står ett mord i centrum i dagboksromanen Det gångna är en dröm (Det svundne er en drøm, 1944) där han uttryckte sitt välkända credo “mord och kärlighet är det enda som är värt att skriva om”.

Mellan de väl planerade brotten drivs tjärhandlaren (yrkesbeteckningen är förvisso bara är en täckmantel) Audun Hamre av hat mot vissa personer han aldrig vill förlåta och är fast besluten på att förr eller senare utkräva hämnd. Eller formulerat med den uttrycksskärpa som är något av denna romans kod: ”Audun Hamre hade älskat och hatat (…) och han visste att kärleken är kort, hatet långt”.

Audun överskrider dock missdådarens vandel och romanen hade förmodligen imploderat i det onjutbara om inte huvudpersonens betraktelsesätt av livet, filtrerat genom författaren, kunnat skänka tyngd åt framställningen. En förbrytare har också sin moral och fatalistiska råmärken. Som det heter vid ett ställe i den inre monologen: ”Vi drivs allesammans, förbrytare eller inte, av mörka makter ut på det svarta gungflyet och ska drunkna där. Vi kommer från ett förflutet som bestämmer över oss. Det syndades mot mig en gång, och här sitter jag.”

Grundtonen hos Audun är mörk och det smittar av sig på boken. Han utgjuter sig ofta om människans belägenhet och det råder knappast något tvivel att Sandemos själv kan skriva under på åsikter som ”de dumma var de oändligt många”. Den som inte ryggar tillbaka för romanens mörka sidor kommer också finna att författaren delar upp allvaret med viss ironi.

Nästa bok i sammanställningen De bästa romanerna: Nummer 56

50 klassiska romaner i världslitteraturen

Romanklassiker från dåtid till nutid. Lästips och litteraturhistorisk bildning i en bok.

Finns som ebok och ljudbok

Av Litteraturhistorien.se | Senast uppdaterad: 2024.02.08

Noter

1. Jante var baserad på författarens födelseort Nykøbing.