En roman för poesiläsare

Nattens skogar av Djuna Barnes

Djuna Barnes (1892–1982) som kan kallas en av litteraturhistoriens bortglömda skatter skrev pjäser, noveller och romaner. Framför allt skrev hon det modernistiska romanmästerverket Nattens skogar (Nightwood).

Efter att ha anlänt till Paris 1921 på journalistiskt uppdrag skulle hon snart umgås i samma kretsar som andra ditresta amerikanska utövare och idkare av konst såsom Gertrude Stein, F. Scott Fitzgerald och Peggy Guggenheim. Ett tiotal år senare när Barnes bodde en tid i London skulle manuskriptet till Nattens skogar hamna i händerna på T.S. Eliot.

Till Nattens skogar som utkom 1936 (på svenska 1956) skrev Eliot ett förord¹ i vilket han kallar den en bok i första hand för poesiläsare. Liksom i lyriken efterlämnas i romanen ögonblicksbilder med stor associationsrikedom. Barnes söker och finner sina egna uttryckssätt i det bildrika:

Fastän somliga glider in i natten som en sked skär ett stilla vatten, så stångar sig andra fram mot en ny efterlåtenhet; av deras horn går ett torrt gnissel, som av gräsloppsvingar, när de äntligen är redo att fällas.

Det vore osant att påstå att Nattens skogar är en konventionell roman. Det läggs inte mycket räls för handling, men i stället avfyras ett förbluffande tankeinnehåll som söker sig till de gömda djupen i tillvaron. Det är en relativt tunn bok som bäst läses långsamt.

Den handling som ändå läggs i dagen involverar en lesbisk relation. Djuna Barnes hade under tiden då hon skrev romanen ett förhållande med konstnären Thelma Wood, vilken den ena parten i bokens kärleksrelation, Robin Vote, anses vara baserad på. Relationen som skildras mellan Robin och Nora är destruktiv och körs snabbt i botten.

Som om det lesbiska motivet inte var nog provocerande och ovanligt i en roman på 1930-talet finns där upplösta könsroller. När doktorn Matthew O’Connor som förväntat sig en helt annan besökare, anträffas av Nora, är han sminkad, iklädd nattlinne och bärandes kvinnoperuk.

Barnes levde något av en poète maudits liv. Hon hade ofta ont om pengar, men gott om personliga problem som försvårades ytterligare av alkohol och sjukdom. Åren som följde hemkomsten från Europa präglades av självvald tillbakadragenhet.

Den blandning av myt och sanning som uppstod kring författaren förtäljer om grälsjuk högfärdighet och intellektuell snobbism. Oviljan inför visiter i hemmet var robust (ringklockan fungerade inte, brevlåda saknades och inget namn stod utsatt på dörren). Men avogheten och avskildheten bar något uppriktigt över sig, Djuna Barnes var föga ivrig att slå mynt om sin berömmelse. De ord som utsägs av den ständigt orerande Matthew O’Connor i Nattens skogar hade också kunnat sammanfatta en del av Djuna Barnes egen livsväg: ”Nu när ni alla hört vad ni ville höra, kan ni inte släppa mig nu, låta mig gå? Jag har inte bara levat mitt liv för ingenting, utan också berättat det för ingenting.”

Ovan presenterade roman och text ingår i ...

50 klassiska romaner i världslitteraturen

Romanklassiker från dåtid till nutid. Lästips och litteraturhistorisk bildning i en bok.

Finns som ebok och ljudbok

Av Litteraturhistorien.se | Senast uppdaterad: 2023.08.10 Noter

1. T.S. Eliot var också utgivare av Barnes roman som redaktör på förlaget Faber and Faber.