Ernest Hemingway – Den gamle och havet
Den gamle och havet (The Old Man and the Sea) är en roman av Ernest Hemingway (1899–1961) som utkom 1952.
Referat och tolkning
"Den gamle" i titeln passar relativt bra på författaren själv som hade hunnit bli en bit över femtio när han skrev boken. Att det finns självbiografiska inslag kan antas då det i hög grad gäller för Hemingways övriga bokproduktion. Men troligtvis vill Hemingway framställa en man äldre än sig själv.
Den gamle och havet är på ytan ingen händelserik roman utan är i mycket vad som rör sig i tankarna hos den man, Santiago, som mest ägnar sin tid åt fiske. Detta är hans levebröd dels som fiskeguide, dels som fiskare. Det är en kort roman koncentrerad till ett fåtal episoder.
Att skapa en hel historia där huvuddelen skildrar en man ute på fisketur innebär att vad som utspelas är knappt. Men som sagt är det en händelsefattig roman till det yttre. Vad som sker i undertexten (dvs. vad som inte uttalas direkt av författaren), är däremot en hel del och gestaltas främst genom inre monolog. Läsaren får därigenom en vink om att eventuellt tolka historien symboliskt.
Det som främst utgör det symboliska planet tar vid efter att Santiago fått en bastant spjutfisk på kroken. Kampen att dra upp fisken från djupet och föra den till land kan uppfattas allegoriskt och har gjort så av många läsare och i kommentarer kring verket. Vad exakt symboliken står för saknar givna svar och lämnar många alternativa tolkningsmöjligheter.
”Hans val hade blivit att stanna i det djupa mörka (…) Mitt val var att ta mig dit och finna honom bortom alla människor”, tänker huvudpersonen vid ett tillfälle ute till sjöss.
Här skulle man till exempel kunna utläsa en allegori för fisken som sanningen. Det som söks håller till under ytan i det mörka djupa och det sägs dessutom att det sker utan medmänskliga kontakter för den som söker. Detta kan liknas vid en bild av den ensamma sökaren.
Vad som ytterligare adderar innehåll till det förmodade symboliska stoffet är att när den gamle efter mycket möda och uppoffring slutligen vunnit kampen mot fisken och ska färdas hemåt med den hängande efter båten nås inte land förrän fisken ätis upp av hajar. Detta kan analyseras som att allting varit förgäves eller att det infångade bara kan ägas under en kort stund innan det på nytt går förlorat.
Det går att dra paralleller till ett annat stort amerikanskt romanverk, Moby Dick (1851) av Herman Melville. I den berättelsen finns en kapten som ursinnigt jagar en val, Moby Dick, något som även där anlägger symboliska perspektiv som överskrider den yttre handlingen.
I sin verkanalys över Hemingway anför Nils Granberg en annan tänkbar förklaring som han dessutom baserar på författarens övriga skrivproduktion. Han hänvisar till en livshållning som Hemingways "hjältar representerar" utifrån koden att aldrig ge upp. I fallet Den gamle och havet kan det spåras ett syfte med dylik återklang: "genom att förstora den gamle mannens nederlag synliggörs hans seger". Det är fråga om en moralisk seger, vilket hänger ihop med ett tema Granberg påvisar och formuleras i romanen: "En människa kan tillintetgöras men inte besegras".1
Noter
1. Granberg, Nils. Ernest Hemingway (1991)