Ernest Hemingway – Den gamle och havet

Den gamle och havet (The Old Man and the Sea) är en roman av Ernest Hemingway (1899–1961) som utkom 1952.

Referat och tolkning

"Den gamle" i titeln passar relativt bra på författaren själv som hade hunnit bli en bit över femtio när han skrev boken. Att det finns självbiografiska inslag kan i varje fall antas då det i hög grad gäller för Hemingways övriga bokproduktion. Men troligtvis vill Hemingway framställa en man äldre än sig själv.

Den gamle och havet är på ytan ingen händelserik roman utan är i mycket vad som rör sig i tankarna hos den man, Santiago, som mest ägnar sin tid åt fiske. Detta är också är hans levebröd dels som fiskeguide, dels som fiskare. Det är en kort roman koncentrerad till ett fåtal episoder.

Hemingway har gjort sig känd för den skrivteknik som kallas isbergsteknik och där skeendet antyds mer än det sägs rakt ut. Detta märks ofta i dialoger, men kan också som i Den gamle och havet gälla den inre monologen.

Att skapa en hel historia där huvuddelen skildrar en man ute på fisketur innebär att vad som utspelas är knappt. Men som sagt är det en händelsefattig roman till det yttre. Vad som sker i undertexten, det vill säga det som inte uttalas av författaren är däremot en hel del. Åtminstone finns det mycket för en läsare att ta ställning till ifråga om historien bör tolkas symboliskt.

Det som främst utgör det symboliska planet tar vid efter att Santiago fått en bjässe till spjutfisk på kroken. Kampen att dra upp fisken från djupet och föra den till land kan uppfattas allegoriskt och har gjort så av många läsare och i kommentarer kring verket. Vad exakt symboliken står för saknar givna svar och lämnar många alternativa tolkningsmöjligheter.

”Hans val hade blivit att stanna i det djupa mörka (…) Mitt val var att ta mig dit och finna honom bortom alla människor”, tänker huvudpersonen vid ett tillfälle ute till sjöss.

Här skulle man till exempel kunna utläsa en allegori för fisken som sanningen. Det som söks håller till under ytan i det mörka djupa och det sägs dessutom att det sker utan medmänskliga kontakter för den som söker. Detta kan liknas vid en bild av den ensamma sökaren.

Vad som ytterligare adderar innehåll till det förmodade symboliska stoffet är att när den gamle efter mycket möda och uppoffring slutligen vunnit kampen mot fisken och ska färdas hemåt med den hängande efter båten hinner denne inte hem förrän fisken äts upp av hajar. Detta kan analyseras som att allting varit förgäves eller att det infångade bara kan ägas under en kort stund innan det på nytt går förlorat.

Det går att dra paralleller till ett annat stort amerikanskt romanverk, Moby Dick (1851) av Herman Melville. I den berättelsen finns en kapten som ursinnigt jagar en val, Moby Dick, något som även där anlägger symboliska perspektiv som överskrider den yttre handlingen.