Selma Lagerlöf – Kejsarn av Portugallien
Kejsarn av Portugallien (alternativt används titeln Kejsaren av Portugallien) är en roman av Selma Lagerlöf som utkom 1914.
Referat, tema och analys
Handlingen inleds med att Jan Andersons hustru Katrina föder deras första barn. När det läggs i famnen på Jan börjar hans hjärta slå som det aldrig gjort förut. Det är han som bestämmer att hon ska heta Klara Gulla.
Jan och Katrina är enkla sockenbor och Lagerlöf låter deras dialekt och det bondska bli en del av språkbruket i romanen, vilket bidrar med tidsanda och miljö åt handlingen som utspelas i värmländskt bygdeliv under andra hälften av 1800-talet.
Romanens struktur är delvis episodisk och inledningsvis med födsel, dop, skolexamen och så vidare där Klara Gulla blir äldre och äldre medan kapitlen avverkas.
Typiskt för Lagerlöf är hur hon för in det övernaturliga där gränsen mellan vidskepelse och tron på närvaron av troll och jättar och vad som kan förklaras naturligt är tunn.
Kejsarn av Portugallien har liksom Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som Lagerlöf skrivit ett antal år tidigare ett barn i fokus och båda romanerna visar barnens erfarenheter på ett sedelärande och uppfostrande vis. Fast där Nils Holgerson snarast förbättrar sig från ett initialt otyg och växer till alltmer ansvarstagande och duglig är Klara Gulla i det snaraste en motsats.
Barns uppförande mot sina föräldrar är ett tema. Det heter på ett ställe efter att Klara Gulla visat prov på rättskaffenhet att ”ett barn, som kan skaffa lycka till far och mor, det är det bästa, som vi ser för våra ögon.”
Temat markeras åter vid ett senare tillfälle i romanen när i en scen där prästen vid ett husförhör ställer frågor om det fjärde budet i Katekesen, vilket lyder ”Hedra din fader och din moder, för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land” (husförhör var ett slags kunskapsprov inom Svenska kyrkan där prästen frågade ut personer om kristendomen med vissa likheter med dagens konfirmation). Och det heter om den utfrågade som är en ung man, ”men så mycket hade han redan hunnit se och erfara, att han kunde vittna om att förakt för föräldrar och olydnad mot deras bud var det, som säkrast lade grunden till en hel levnads olyckor”.
Liksom Nils Holgersson lyckas rädda upp situationer blir det likaså Klara Gulla som står för de viktiga bedrifterna inledningsvis i Kejsarn av Portugallien, men där slutar också likheterna mellan de båda barnen.
Medan Kejsarn av Portugallien har en del av sagans attribut såsom att Klara Gulla i förstone framstår som en hjältinna utan egentliga osympatiska sidor och dessutom härstammar från fattig bakgrund ska berättelsen undergå en vändning. När familjen i Skrolycka råkar i ekonomisk knipa erbjuder sig Klara Gulla som nu är tonårsåldern att bege sig till storstaden för att söka arbete och på så sätt lösa situationen.
Men i detta skede framstår Klara Gullas karaktär i en ny framtoning och hennes erbjudande visar sig kanske främst vara för hennes egens skull: hon slipper ur det trånga hemmet och kan få se andra mer spännande platser.
Jan, hennes far, som råkar inse detta sluter sig för världen på nytt då det kärleksband som en gång fått honom att öppna sig för världen inte längre tycks solitt.
Och värre ska det bli. Inte ens hans hemskaste aningar kan förutse fortsättningen. Efter den unga flickan åkt till staden följer snart en oroväckande tystnad. Och den blir bara längre. När det blivit hög tid för hennes återvändande börjar Jan gå till bryggan varje dag där ångbåten lägger till. Klara Gulla dyker dock inte upp och inga brev anländer.
Då Jan inte tycks kunna förena sig med de verkliga bakomliggande skälen eller vilja göra några efterforskningar därom börjar han nu som ett nödtvunget självbedrägeri inbilla sig att Klara Gulla blivit en kejsarinna och själv är han kejsaren i samma rike, Portugallien.
Han iklär sig dessutom något som ska likna en kejsarens utstyrsel. För detta blir han ett åtlöje i socknen. Dessutom väntar fler olyckor för honom och hustrun då det samtidigt börjar inkomma rykten om vad som egentligen är skälet till att Klara Gulla inte hörts av. Vad som exakt hänt henne nämns aldrig i detalj i romanen, det heter att hon ”råkat i olycka” och det kan misstänkas att hon blivit en fallen kvinna, kanske ett liknande öde som för den kvinnliga huvudpersonen i Ivar Lo-Johanssons roman Kungsgatan (1935) som efter lämnat landsbygden hamnar i otrygga kretsar i storstaden och prostituerar sig.
Först efter femton år återvänder så dottern. Då blir läsaren åtminstone något närmare upplyst när den numera inte längre så fagra och ungdomligt blomstrande kvinnan redogör för varför hon hållit sig borta. Något lyckligt återseende är vid det här laget inte längre möjligt och nya tragedier väntar i stället.
Kejsarn av Portugallien är en fantasifull diktning från det provinsiella där det ges plats åt legender och ett särpräglat persongalleri. Perspektivet skiftar från yttre och inre, där läsaren både får ta del av Jan Andersons inre tankar och hur denne betraktas av omgivningen. Det är också en moralisk berättelse och inte minst på sättet den betonar familjeband. En del droppar sentimentalitet finns otvivelaktigt också nedrört i Selma Lagerlöfs berättelse.
Nästa romananalys: Jean-Paul Sartre – Äcklet
| Senast uppdaterad: 2023.11.23