Goethe och Sturm und Drang

Johann Wolfgang von Goethe (1749–1832) räknas som en av de största tyska författarna. Han skulle förkroppsliga vad som gett en litterär epok i Tyskland namnet Sturm und Drang. Begreppet som på svenska blir ”storm och längtan” är taget efter en dikt av Friedrich Maximilliam von Klinger. Som dess tidigaste representant ses Johann Gottfried Herder, men vid sidan om Goethe är det främst dramatikern Jakob Michael Reinhold Lenz (1749–1832) från Sturm und Drang-kretsen som förblivit ett omtalat namn i den tyska litteraturens historia.

Med en betoning på naturens skönhet blir Den unge Werthers lidanden som Goethe författade år 1774 karaktäristisk för romantiken och dess ideal. Werther personifierar individen som är genomsyrad av det romantiska, vars antiintellektualistiska normer gör att hjärtat får bestämma då regler enbart är i vägen. Han är en svärmare, med ”krafter som slumra inom” sig och han reagerar starkt mot det som hjärtat vet att reagera inför, något som samklingar med weltschmerz ("världssmärta), det tyska begrepp som myntades av en annan tysk författare, Jean Paul (1763–1825) , men vars innebörd i from av ungdomliga melankoli uppgår i Werthers karaktär.

Den unge Werthers lidanden är ett verk vars efterdyningar kan mätas med Romeo och Julia om man räknar antalet fällda tårar över en berättelse om kärlek. I båda fallen slutar historien således olyckligt, men den kompromisslösa kärleken lever vidare som ideal. Den unge Werther är den kärlekstörstande gestalt som Goethe gjorde odödlig, han förälskar sig i en förlovad flicka och hans omöjliga kärlek leder till slitsamma våndor, vilka slutligen leder till att han begår självmord.

Även om Den unge Werthers lidande är Goethes mest berömda verk håller de flesta kritikerna hans drama Faust (1808)¹ högre. Det är inte längre den unge Goethe som skriver om uppflammande kärlek á la Sturm und Drang utan den åldrade författaren som besvärjer en yngre ålder att återkomma med sina njutningar. Verket är via Christopher Marlowes dramatisering baserat på Faust-gestalten som ingår ett avtal med djävulen där han för priset av sin själ får uppleva världens njutningar.

Vid sidan av detta drama tillhör också lyriken höjdpunkterna i Goethes författarskap. Naturens skönhet och dess affekt på diktjaget är förekommande liksom i Den unge Werthers lidanden. Likaså framgår stundom en självmedvetenhet kanaliserad i bilden av den geniala diktaren: ”och jag svävar vid er ringdans / över vattnet, över jorden / gudalik”² heter det i dikten ”Vandrarens stormsång”.

Det lidelsefulla svärmeriet finns närvarande i flera av dikterna varav ett känt exempel är ”Den älskades närhet”:

Jag minns dig, när solens första skimmer
når havets strand;
Jag minns dig än, när månen strör sitt glimmer
vid källans rand.

Jag ser dig än, när vägens dammoln flyger,
en sky så tät;
I nattens djup, när stigens skräcksyn smyger
i vandrarns fjät.

Jag hör dig än, när böljans svall förklingar,
med dämpat brus;
i stilla lund, när vinden sakta bringar
ett sista sus.

Jag är hos dig, hur fjärran du än må vara,
du är mig när!
Se, solen flyr, o att med stjärnornas skara
du vore här!

Friedrich von Schiller (1759–1805) levde en tid i Goethes hemstad Weimar och de skulle båda bli viktiga personligheter inom tysk kultur. Schiller var författare och filosof, inom litteraturen brukar han räknas som nyklassicist och är beryktad för sina dramer och dikter.

Nästa avsnitt ur 1700-tal: Carl Michael Bellman

Av Litteraturhistorien.se | Senast uppdaterad: 2023.08.10

Noter

1. Verket föreligger i flera versioner och den version som brukar kallas Ur-Faust tillkom långt tidigare. En andra del av dramat utkom 1833.
2. Översättning av Nils Johansson, vilket gäller samtliga citat.