The beat generation och amerikansk undergroundlitteratur

Beat generation var en litterär och social rörelse som uppstod i USA på 1950-talet. Ordet ´beat´ kan översättas till taktslag, men begreppet "the beat generation" har refererats till som den slagna generationen och det var Jack Kerouac som först myntade begreppet. Medlemmarna i rörelsen samt dess anhängare och efterliknare har ibland av utomstående kallats för beatniks. En beatnik var en nedsättande beteckning och tillägget -nik kom från den ryska satelliten Sputnik med hänsyftning till kommunist, vilket en beatnik bland mycket annat ansågs vara utifrån en mer fördomsfull syn.1

En startpunkt för beatgenerationen var den poesiuppläsning som ägde rum 13 oktober 1955 i San Fransisco.2 Starkast avtryck gjorde Allen Ginsberg (1926–1997) med uppläsningen av dikten ”Howl”. ”Howl” skulle senare bli utgiven i bokformat tillsammans med andra av Ginsbergs dikter, vilket ledde till att bokförläggaren blev åtalad för det obscena språket (inkl. inslag av homosexuella skildringar) i dikterna. Vid rättegången vann dock försvarssidan som fått brett stöd av författare samt organisationen American Civil Liberties Union.3

”Howl” är en lång dikt uppdelad i tre partier och bestående av ett flödande språk på fri vers. Dikten är inte indelad i strofer utan bryts i stället av genom en ny sats som ofta börjar ”som...”. I Ginsbergs dikt figurer de utstötta och den för samhället avvikande livsstilen bejublas:

Som reglerades från Akademierna för sin galenskap & för att ha publicerat obscena oden på skallens fönster, / som kurade i orakade rum i underkläder, brände sina pengar i papperskorgar och lyssnade på Terrorn genom väggen (…) som åt eld på usla hotell eller drack terpentin i Paradise Alley, död, eller renade sina torsos i skärselden natt efter natt / med drömmar, med droger, med vakna mardrömmar, alkohol och kuk och gränslösa pungkulor4

Lawrence Ferlinghetti (1919–2021) var vid sidan av Ginsberg den ur beatgenerationen som fick mest genomslag med sin poesi. Ferlinghetti drev bokförlaget/bokhandeln City Lights som gav ut undergroundlitteratur – det var också Ferlinghetti som gett ut Ginsberg.

Ferlinghettis poesi från mitten av 1900-talet var symptomatisk för beat-rörelsen med inslag av talspråkighet som gav en omedelbarhet åt dikten och tjänade väl det politiska innehållet som ofta fanns däri. Han var likt Ginsberg påverkad av den store amerikanska diktaren Walt Whitman och därutöver utgjorde den nya jazzen en viktig influens. Ferlinghettis poesi kunde vara samhällsfrånvänd som i ”Skrotsamlarens obligato”:

Låt oss gå
Kom nu
Låt oss gå
tömma våra fickor
och försvinna.
Strunta i alla avtal
och dyka upp orakade
åratal senare5

Dikten fortsätter med att diktjaget ”går dit sköldpaddorna vinner” och uppmanar sig själv och sin följeslagare att ”lämna våra slipsar bakom oss runt lyktstolpar” och klargör sedan sitt motiv och ideal i meningen ”jag vill klättra nerför samhällsstegen”.

Beatgenerationens största affischnamn var emellertid Jack Kerouac (1922–1969) som fick ett oerhört genomslag med romanen På drift (On the Road), vilken gavs ut 1957.6

Det finns en berömd bakgrundshistoria till denna roman: inför skrivandet satte Kerouac en enda lång pappersrulle i skrivmaskinen och behövde sedan inte ödsla tid på att byta papper. Hela romanen ska ha sedan ha tillkommit under ett fåtal dygn där Kerouacs inspiration även assisterades av amfetamin.

Tillkomstsättet får genklang i romanen vars spontana prosa – metoden var att skriva snabbt och sedan göra få ändringar – flödar i långa, rusiga meningar. Liksom bokens centralgestalter diggar be-bop finns inslaget av jazzens improvisation i texten.

Bokens berättarröst som tillhör Sal Paradise är Kerouacs alter ego. Han kungör i början av boken sin inställning till omgivningen: ”dom enda jag bryr mig om är dom tokiga, dom som är tokiga i livet, tokiga i att prata, tokiga efter att bli frälsta, som trår efter allt på en gång, dom som aldrig gäspar eller säjer nåt likgiltigt utan brinner, brinner, brinner.”7

Romanen skildrar Sal och hans vänners flackande från kust till kust på den nordamerikanska kontinenten. De bebos alla av rotlöshet och det är den hetsigaste av dem alla, bifiguren Dean Moriarty (för övrigt baserad på vännen och författaren Neal Cassady), som är katalysatorn.

På drift gjorde Jack Kerouac berömd, men Kerouac som inte tycktes kunna leva upp till myten som vagabonden i livsextasens fotspår blev alkoholiserad och dog en förtidig död därigenom.

The beat generation skapade texter och livsfilosofi som skulle influera många författare och även musikartister. Patti Smith och Bob Dylan är två namn som kan sägas ha påverkats av rörelsen.

Nästa avsnitt ur 1900-tal: Amerikansk undergroundlitteratur och "dirty realism"

Av Litteraturhistorien.se | Senast uppdaterad: 2023.08.10

Noter

1. Beat! Poesi och prosa från beatgenerationen (2005), red. Gunnar Harding och Per Planhammar s. 12.
2. Ibid. s. 17f.
3. Ibid. s. 18f.
4. Översättning av Per Planhammar.
5. Översättning samtliga Ferlinghetti-citat av Thomas Kjellgren.
6. I vissa utgåvor används På väg som den svenska titeln.
7. Översättning av Jan Nyström och Lars Wilson.