Breton och surrealismen

Surrealismens hade sitt centrum i Frankrike och ägde framför allt rum under 1920- och 1930-talen. André Breton (1898–1966) var tongivande och särade tanke och förnuft åt där tanken stod för det drömnära och associativa, resultatet benämndes automatisk skrift.

Det fanns också en politisk sida starkt närvarande som var revolutionär i det den frånsade sig alla utopiska strävanden. Hos Breton kunde det låta ”Den filosofiska fjärilen / Sätter sig på den rosa stjärnan / Och det blir ett fönster i helvetet”.1

Ett första av tre surrealistiska manifest skrevs 1924 av Breton. Två andra viktiga aktörer i denna litterära strömning var Tristan Tzara och Paul Eluard.

En viktig inspirationskälla gick tillbaka till 1800-talet och en författare vid namn Le Comte de Lautréamont2 (1846–1870) och dennes Maldorors sånger (1869). Det var ur denna bok citatet "som det tillfälliga mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett dissektionsbord" hämtades och som sedan blev ett av surrealisternas slagord. I boken finns berättaren Maldoror som är desillusionerad över mänskligheten och sjuder av onda tankar som svada av upprorisk, hallucinatorisk 

Boris Vian (1920–1959) levde i Paris, umgicks med existentialisterna och sitt eget mest kända bidrag till den surrealistiska litteraturen är antagligen Dagarnas skum (1947). Den korta romanen drivs framåt i ett absurdiskt virrvarr där de satiriska skämten blandas in i vad som annars är en kärlekshistoria med tragiskt slut. Det surrealistiska i Dagarnas skum märks bland annat att i romanens värld påverkas tingen av musik och människornas känslor. Ett rum ändrar till exempel form från fyrkantigt till runt efter att en skiva med jazzpianisten Duke Ellington spelats och då en av karaktärerna insjuknar krymper också huset där hon bor.

Nästa avsnitt ur 1900-tal: Lorca - surrealist och folkdiktare

Noter

1. Pseudonym för Isidore Lucien Ducasse.
2. Översättning Lasse Söderberg.