Tjechov – slutet på ryskt 1800-tal
Att det inte var helt enkelt för en rysk litteratör med aspirationer i ett land som fött mästare som Turgenev, Tolstoj och Dostojevskij fick Anton Tjechov och Maxim Gorkij erfara även om de skulle åtnjuta stora berömmelser för sina böcker.
Anton Tjechov (1860–1904) utbildade sig till läkare, men skrev vid sidan om och kom snart att publiceras i tidningar. Tjechov skulle aldrig komma att praktisera sitt yrke då han hunnit bli en berömd författare.
Till en början bestod Tjechovs alster av enklare humoresker med en komisk poäng i slutet på liknande sätt som den franska författaren Guy de Maupassant hade för vana att göra. Efter uppmuntran av författaren D.W. Grigorovitj började Tjechov se allvarligare på sitt skrivande och det resulterade i den långa novellen Stäppen (1888).1
Anton Tjechovs mogna noveller karaktäriseras av knapp handling, ibland utan tydlig början och slut, där det mesta försiggår på det psykologiska planet. Detta är idag inget osedvanligt för en novell, men var desto ovanligare vid denna tid som länge dominerats av den realistiska strömningen.
Stämningen är inte sällan fylld av ett vemod och ackompanjerad av en lyrisk ton i språket där fokus ofta ligger på känslosvängningar. Han klandrades ibland av dåtidens kritiker för att utelämna samhällsfrågor, men Tjechov var mer intresserad av att skildra stämningar än att utmåla med realistiska och moraliska beskaffenheter. Likafullt förmedlades ofta ett budskap, fast då mestadels i det outtalade där läsaren själv fick förstå vad som befann sig under det som var berättelsens översta lager.
Förutom den stora produktionen av noveller som uppgick till över 600, skrev Tjechov en rad dramer varav flera återkommer på dagens teatrar. Dramerna färgas av svårmod och de utspelas ofta i lantliga miljöer där tristessen ofta mer än anas – ”Det är hett och stilla, ingen gör någonting, alla bara filosoferar”, heter det på ett ställe i Måsen.2 Tjechov själv hade köpt ett gods en bit utanför Moskva och där vistades vänner, släktingar och beundrarinnor.
Dramernas yttre händelser är knapphändiga, precis som novellerna, där det finns konflikter kretsande kring obesvarad kärlek eller kärleksrelationer med liten andningsluft. Det finns också naturalistiska inslag som kan märkas i dialoger med pauser, angivelser av tonfall och personer som talar förbi varandra.
Anton Tjechov dog bara 44 år gammal.
Nästa avsnitt ur 1800-tal: Whitman och annan amerikansk litteratur
| Senast uppdaterad: 2023.08.10Noter
1. Den ryska litteraturen av Nils Åke Nilsson.
2. Översättning av Staffan Skott.
3. Översättning ur Min barndom av E. Weer.
4. Dramat har På samhällets botten som alternativ titel i översättningen.