Lev Tolstoj – världsberömd rysk författare
En anledning till varför man än idag läser de ryska författarna Tolstoj, Dostojevskij och Tjechov är att de är sysselsatta med eviga frågor. Lev Tolstoj1 (1828–1910) ägnade litet intresse åt samtidens politiska liv och tankeströmningar medan han i stället läste Rousseau och andra 1700-talsförfattare – det filosofiska får ofta utrymme i hans texter.
Han skulle uppfattas som sin tids allra största författare och de två största skälen därtill var romanerna Krig och fred2 och Anna Karenina. Båda är episka berättelser, storvuxna i flera bemärkelser och med myllrande persongallerier få andra romaner kan matcha.
Krig och fred som utkom mellan åren 1865 och 1869 är en historisk roman som skildrar Ryssland under Napoleonkrigen som ägde rum i början av 1800-talet. För Rysslands del kulminerar dessa då Napoleons franska styrkor intar Moskva, vilka sedan får lida ett förskräckligt nederlag. Tolstoj skildrar krigets scener, men också tre familjer och ett viktigt tema blir hur vardagens händelser (”fred”) är lika viktig för de inblandade människorna som historiskt betydande händelser (”krig”). Anmärkningsvärt är hur han inför ett tidigt prov på den teknik som kallas stream of consciousness (en form av inre monolog). Ett annat grepp som Tolstoj tog till var att decentralisera handlingen genom att frånta den en självklar huvudperson och tydlig huvudintrig. Ur detta framträder även den filosofiska idén att vardagshändelser påverkar i stort krigets utgång mer än enskilda högst uppsatta personers handlande.
Tolstoj skulle litterärt överträffa detta verk med sin nästa roman, Anna Karenina (publicerad 1873–1877). I läsningen av Anna Karenina möts man av det påtagligt obehindrade i sättet berättelsen flyter fram och återger personernas sinnesrörelser och handlingar. I myllret av karaktärer finns ändå fokus på två par: Anna Karenina och greve Vronskij samt Kitty och Ljovin3. Allra närmast kommer läsaren Anna och Ljovin: Anna genomlider ett glädjelöst liv med make och barn, fast efter mötet med Vronskij väcks hennes passioner till liv; Ljovin – som delvis är baserad på författaren själv – är en sökande själ vars idéutveckling skildras ingående.
Anna Karenina är det kanske främsta exemplet på Tolstojs inträngande realism. Det märks genom att personerna är avbilder av den komplicerade och sammansatta mänskliga naturen. De är styrda av ibland motstridiga känslor och detta genomsyrar också dialogerna i vilka missförstånd ofta inträffar. Vad som är intentionen hos en person uppfattas ibland felaktigt av en annan. De som befolkar romanen är så sammansatt gestaltade att olika läsare kommer sympatisera med olika personer. Samtliga uppvisar goda och dåliga sidor och författarens perspektiv är sällan entydigt.
Efter de två stora romanerna följde en period av nyinriktning för Tolstoj. Han sökte sig närmare den kristna läran och utvecklade även en egen religion, eller morallära. Från att ha skrivit episka berättelser fullproppade av karaktärer skulle Tolstojs skönlitterära publiceringar övergå till kortromaner i mer koncentrerad form. Bland de mest uppmärksammande var Kreutzersonaten (1889) vars självbiografiska innehåll visar Tolstoj som desillusionerad och närapå att tappa förståndet. Kreutzersonaten blev mycket debatterad för sina idéer om de köttsliga lidelserna som grunden för att kärlek uppstår. Tolstoj avromantiserar förälskelsens orsaker och attackerar hela idén kring äktenskap, särskilt kvinnan råkar illa ut och enligt bokens huvudperson är hela kvinnosläktet prostituerade i någon form.
Vid slutet av sitt långa liv var Lev Tolstoj en av världens mest uppburna författare (han avstod från att ta emot Nobelpriset 1901). På det personliga planet var dock inte allt uppnått och Tolstoj genomgick personliga och religiösa kriser. Han övergav sin egen klass för att bli bonde och lämnade även sin hustru under sitt sista levnadsår.
Nästa avsnitt ur 1800-tal: Fjodor Dostojevskij – synd, skuld och mordhistorier
| Senast uppdaterad: 2023.08.10Noter
1. Hans fullständiga namn lyder Lev Nikolajavitj Tolstoj; i vissa böcker särskilt äldre namnges han Leo Tolstoj.
2. Den ryska originaltiteln lyder Vojná i mir.
3. I vissa översättningar Levin.