Litteraturhistorien

Välkommen till Litteraturhistorien.se

Huvudsektioner (tidsperioder):

• Antiken
• Medeltiden
• Renässansen
• 1600-tal
• 1700-tal
• 1800-tal
• 1900-tal

Litterära former och genrer:

• Skönlitteratur
• Fakta och fiktion
• Poesi och prosa
• Biografin
• Essän
• Reportaget och reseskildringen

Fler sektioner:

• Lista över författare
• Litteraturvetenskap
• Termer inom litteratur
• Versmått och versfötter
• Diktanalyser
• Lärarmaterial

Hur litteraturhistorien avgränsas

Vad som ingår och inte ingår när man talar om litteraturhistorien har inget självklart svar. Det finns dock en vedertagen indelning, med vissa variationer, som brukar gälla. Även om fackböcker (sakprosa) kan räknas som litteratur brukar dessa inte ingå i det som benämns ”litteraturhistoria”. Det som traditionellt ingår i litteraturhistorien är främst vad som kategoriseras skönlitteratur – dit hör romaner, noveller, dikter och dramatik. Även sådant som memoarer, brevsamlingar och reseskildringar räknas ofta hit.

Avgränsningen som tillämpas här innebär att all litteratur från alla världens delar inte ingår, vad som anses mindre angeläget utgår eller behandlas som hastigast. Uteslutningar grundas på relevans för den tänkta mottagaren, vilket i detta fall är en svensktalande student eller allmänt litteraturintresserad. En av historskrivningens grundprinciper är selektivitet utan vilket det bara blir rörigt.

Att lära sig sådant som i det närmaste står utanför den kultursfär man lever i förblir mindre angeläget trots att det är viktigt att förhålla sig skeptiskt till ett alltför eurocentriskt historieperspektiv. Därför saknas referenser till exempelvis Shijing eller Qu Yuan (ett centralt diktverk respektive en känd diktare i kinesisk litteratur).

Periodindelningen

Det finns olika grunder för periodindelningar och när det gäller litteraturen är framför allt dessa tre relevanta: internt litterära kriterier (t.ex. franskklassicism, naturalism); kulturhistoriska (t.ex. renässans, romantik); stilhistoriska (t.ex. barocken, klassicism).

Ordet litteratur

Ordet litteratur härstammar från latinet där littera betyder ´bokstav´. Det var länge synonymt med lärdom, men innebörden har varierat över tid, vilket beskrivs på följande vis i ett termlexikon: "I slutet av 1700-talet inleddes en betydelseförskjutning, så att litteratur kom att beteckna resultatet av en skrivprocedur, den rent bokliga produktionen. Under 1800-talet skedde ytterligare en förändring, då litteratur blev synonymt med skönlitteratur (som tidigare benämnts vitterhet)".¹

I begynnelsen

Litteraturhistorien har ordet i centrum, men i begynnelsen var ord inte nedtecknade på blad och tryckta i böcker utan existerade i en muntlig tradition. Det muntligt traderade spreds och gick vidare i arv till nya generationer via berättare till åhörare.

Den kommunikation som från början skedde muntligen omvandlades i senare tider till nedskrivna ord och förändrade då hur berättelsen nådde mottagaren. Fast det skedde förstås under en utdragen och inte alltid linjär process.

Ett viktig led i denna process var bildskriften som utvecklades på olika håll. Ett exempel är hieroglyfer som i Egypten hade funnits flera tusen år före Kristus födelse och avbildade världsliga företeelser och ting i ett system av bilder (med tiden skulle även abstrakta skrifttecken utvecklas). Likt grottmålningarna som anses utgöra mänsklighetens första exempel på konstnärlig gestaltning kunde hieroglyfer målas på väggar, men i vissa fall målades de på papyrus. Papyrus kunde klistras ihop till en bokrulle (volumes), vilka var kortare än moderna böcker och motsvarande ungefär ett kapitel. Papyrus skulle under slutet av antiken ersättas av pergament som i sin tur skulle ersättas av papper.²

Ungefär samtidigt med de egyptiska hieroglyferna uppstod kilskriften i de mesopotamiska flodkulturerna. Den skulle med tiden ta steget från bildskrift till att utveckla ett skriftsystem där allt fler ljudtecken ingick. Kilskriften var ett omständligt skriftsystem i jämförelse med vårt alfabet, men Gilgamesheposet om hjälten Gilgamesh skrevs på detta språk nedtecknad på lertavlor.³

I olika delar av världen skulle alfabet uppstå där förenklade och långt färre tecken ersatte bilder. Det grekiska alfabetet utvecklades omkring 800-talet f.Kr. och det vanligaste skrivmaterialet bestod av pergamentrullar. Alfabetet fanns alltså vid den tid Homeros levde, men paradoxalt nog var denne analfabet.

I början av medeltiden byttes pergamentrullen ut mot boken (codex) med konsekvensen att man fick bläddra i stället för rulla (här kan inskjutas att vi idag i viss mån gått tillbaka, inte genom att rulla ut en pergamentrulle utan genom att ”scrolla” ned och upp på en bildskärm).

Det finns ingen given början på litteraturhistorien (även om den äldsta versionen av Gilgamesheposet från 1200-talet f.Kr. kar kallats ”världens äldsta litterära verk”), utan handböcker gör olika urval och ”väljer” sin början på historien. Denna litteraturhistoriska genomgång tar sin början under den period som kallas antiken.

Av Litteraturhistorien.se | Senast uppdaterad: 2023.08.10

Noter

1. Termlexikon i litteraturvetenskap, Kenneth Åström (red). (2008) s. 72
2. Yrken och arbetsliv i antikens Rom, Emin Tengström (2017) s. 106ff
3. Alfa Beta, John Man (2000) s. 50f